Jag kan sätta pengar på att det är bättre att bo i Munkfors än i Danderyd

Tidningen Fokus presenterade den 11 juni en lista över vilka kommuner som är bäst respektive sämst att bo i. För mig säger Fokus utredning mer om storstadsbors värderingar och prioriteringar än om livskvaliteten i de kommuner som rankas. De fyra topplaceringarna på listan kneps av Stockholmsförorter och åtta av de elva första kommunerna ligger kring Stockholm, dom andra tre kneps av Malmöförorter.
Längst ner på listan hittar vi ett antal mindre kommuner – ja dit förpassas i stort sett Sveriges alla hålor, mer eller mindre medvetet av Fokus redaktion. Jag skrev stommen till detta inlägg redan för tre år sedan, för jag anser att Fokus rankinglista är rent skadlig för svensk landsbygdsutveckling, en fråga som Jag och föreningen U LAND brinner passionerat för. Undersökningen förtjänar därför åter ett svar.

Normalt tycker jag inte att man ska bry sig så mycket om den här typen av rankningar, men det finns anledning att titta lite närmare på just den här listan. Kriterierna är utvalda med storstadsregionen som norm och det tragiska är att resultatet tyvärr riskerar att sänka självförtroendet hos lantisar som jag. Invånare i Grums (plats 284), Sala (243) och Munkfors (290) som trivs riktigt bra i sina hemorter får nu reda på av Fokus att de har fel och borde vara missnöjda med sin kommun.

Vad har då Fokus tittat på i sin undersökning? Ett av kriterierna är ”miljöskyddade arealer”, något som säkert är viktigt i stadsmiljö där ofta naturreservaten är den enda gröna du kan hitta i närheten. Fri från bebyggelse innebär de andningshål för hundägare och motionärer och genom att miljöskydda området kan staten försäkra sig om att inga stadsplanerare förvandlar ytan till parkeringshus.

På landsbygdens däremot finns inte behov att på samma sätt skydda grönområden. De flesta arealer i Sverige är inte ”hotade” av bebyggelse, utan är och förblir skog och äng. Vi kan vara rätt säkra på att ingen kommer att bebygga alla Jämtländska skogar med köpcentrum och hyreshus de närmsta 25 åren, oavsett om de är skyddade av lag. Små landsbygdskommuner som saknar skyddad natur straffas i Fokus undersökning. Det borde nästan vara tvärtom.
Eller ta en titt på kriterierna ”kommunal skattesats” och ”nettoförmögenhet”. Generellt är lönenivåerna lägre på landsbygden än i storstaden, som följd av att en lägenhet på 105 kvm i Gamleby hyrs till ungefär hälften av en liknande i Stockholm. Det är även svårt att göra vinster på fastighetsmarknaden för enskilda då priserna på bostadshus står rätt still. De lägre lönerna kombinerat med färre invånare (och därmed bristen på stordriftsfördelar) innebär att små kommuner kan behöva ta ut en högre skattesats för att få ekonomin att gå runt. Enligt SCB:s ”årsbok för Sveriges kommuner” betalar en Danderydbo 57.357 kr i skatt årligen mot Munkforsbons 36.320 kr detta trotts att skatten i Munkfors är 5,3 procentenheter högre än i Nacka. Men vad har dessa siffror egentligen för påverkan på livskvaliteten?

Befolkningens spridning i landsbygdskommunerna innebär även att det ofta behövs mindre enheter inom skola och äldreomsorg. Landsbygdsskolor och äldreboende på mindre orter innebär en ökad livskvalitet för barn som kan gå och cykla till sin skola och för äldre som kan stanna i en välbekant miljö även när de behöver mera omsorg. Småskalighet kostar ibland lite mer, men prioriteras på många håll eftersom närheten anses viktig för just livskvaliteten. I Fokus undersökning blir resultatet det motsatta då ”utgifter för skola ” är kriterie som gör att dessa merkostnader istället ses som negativa.

Stockholm är Sveriges mediala centrum, här bestäms vad som är inne och ute, rätt och fel, norm och abnorm. Därefter förmedlas bilden över landet. Bilden av att det är i staden allt händer och att det är där man ska vara för att lyckas hindrar invånare i de mindre orterna från att känna sig stolta över just sin identitet. Att unga lämnar sin lilla kommun efter gymnasiet för vidare studier eller upplevelser i större städer är både naturligt och utvecklande. Men det är inte bra att dessa unga (och dom som aktivt väljer att stanna kvar) inte tillåts att känna stolthet över den plats som de kommer från bara för att den saknar naturreservat och serveringstillstånd. Det finns stora möjligheter för företagande på landsbygden, men precise som i Stockholm behövs det både entreprenörer och arbetskraft. Utredningar med Stockholmsperspektiv som felaktigt utmålar mindre orter som sämre är inte bara negativt för landsbygdsföretagandet utan även för hela landet.

Man kan misstänka att personalen på Fokus förmodligen själva har valt att bosätta sig i en storstadsregion därför att de värderar storstadens fördelar högre än landsbygdens. Åsikter som säkerligen har påverkat deras val av kriterier för denna högst subjektiva undersökning. Om en tvättäkta lantis valt kriterier för att undersöka ”var det är bra att bo” hade man kanske istället tittat på närheten till den riktiga naturen, avstressande miljöer i vardagen, ren luft, möjlighet till inflytande och allmän trygghet. Då tror jag att kommuner som Munkfors, Grums, Sala och min egen kommun Västervik kommit betydligt högre upp på listan samtidigt som Skånekommunerna och Stockholmsförorterna hamnat utanför topp tio.

Fokus har genom listan åter skapat en riktig ”snackis”, som förtjänar den uppmärksamhet den fått om man bara ser till smart PR-känsla. Men den säger inget om var det är bäst att bo.

Du vet att din tidning har lite att skriva om när..

..de skriver om konstiga gatunamn. Hade inte föreningen Jilsmo-Bloms lilla villa legat på just den adressen hade det varit fullkomligt ointressant. Nu är det bara ointressant.

Jag kan sätta pengar på att det är bättre att bo i Munkfors än i Lund

svar på Fokus undersökning om livskvalitet

Tidningen Fokus presenterade den 15 juni en lista över vilka kommuner som är bäst respektive sämst att bo i. För mig säger Fokus utredning mer om storstadsbors värderingar och prioriteringar än om livskvaliteten i de kommuner som rankas. De tre topplaceringarna på listan kneps av Skånekommuner och sju av de elva första kommunerna ligger kring Stockholm. Längst ner på listan hittar vi ett antal mindre kommuner – ja dit förpassas i stort sett Sveriges alla hålor, mer eller mindre medvetet av Fokus redaktion. Jag hade gärna spenderat min första semesterdag i trädgården om jag inte ansåg att Fokus rankinglista är rent skadlig för svensk landsbygdsutveckling, en fråga som vi i vår förening brinner passionerat för. Undersökningen förtjänar därför ett svar.

Normalt tycker jag inte att man ska bry sig så mycket om den här typen av rankningar, men det finns anledning att titta lite närmare på just den här listan. Kriterierna är utvalda med storstadsregionen som norm och det tragiska är att resultatet tyvärr riskerar att sänka självförtroendet hos lantisar som jag. Invånare i Tierp (plats 269), Högsby (278) och Munkfors (290) som trivs riktigt bra i sina hemorter får nu reda på av Fokus att de har fel och borde vara missnöjda med sin kommun.

Vad har då Fokus tittat på i sin undersökning? Ett av kriterierna är ”miljöskyddade områden”, något som säkert är viktigt i stadsmiljö där ofta naturreservaten är den enda gröna du kan hitta i närheten. Fri från bebyggelse innebär de andningshål för hundägare och motionärer och genom att miljöskydda området kan staten försäkra sig om att inga stadsplanerare förvandlar ytan till parkeringshus.

På landsbygdens däremot finns inte behov att på samma sätt skydda grönområden. De flesta arealer i Sverige är inte ”hotade” av bebyggelse, utan ör och förblir skog och äng. Vi kan vara rätt säkra på att ingen kommer att bebygga alla Jämtländska skogar med köpcentrum och hyreshus de närmsta 25 åren, oavsett om de är skyddade av lag. Små landsbygdskommuner som saknar skyddad natur straffas i Fokus undersökning. Det borde nästan vara tvärtom.

Eller ta en titt på kriterierna ”skattekronor”, ”kommunal skattesats” och ”nettoförmögenhet”. Generellt är lönenivåerna lägre på landsbygden än i storstaden, som följd av att en lägenhet på 105 kvm i Gamleby kostar ungefär hälften av en liknande i Stockholm. Det är även svårt att göra vinster på fastighetsmarknaden för enskilda då priserna på bostadshus står rätt still. De lägre lönerna kombinerat med färre invånare (och därmed bristen på stordriftsfördelar) innebär att små kommuner kan behöva ta ut en högre skattesats för att få ekonomin att gå runt. Enligt SCB:s ”årsbok för Sveriges kommuner” betalar en Nackabo 37.672 kr i skatt årligen mot Munkforsbons 33.438 kr detta trotts att skatten i Munkfors är 2,3 procentenheter högre än i Nacka. Men vad har dessa siffror egentligen för påverkan på livskvaliteten?

Befolkningens spridning i landsbygdskommunerna innebär även att det ofta behövs mindre enheter inom skola och äldreomsorg. Landsbygdsskolor och äldreboende på mindre orter innebär en ökad livskvalitet för barn som kan gå och cykla till sin skola och för äldre som kan stanna i en välbekant miljö även när de behöver mera omsorg. Småskalighet kostar ibland lite mer, men prioriteras på många håll eftersom närheten anses viktig för just livskvaliteten. I Fokus undersökning blir resultatet det motsatta då ”utgifter för skola och äldreomsorg” är två kriterier som gör att dessa merkostnader istället ses som negativa.

Stockholm är Sveriges mediala centrum, här bestäms vad som är inne och ute, rätt och fel, norm och abnorm. Därefter förmedlas bilden över landet. Bilden av att det är i staden allt händer och att det är där man ska vara för att lyckas hindrar invånare i de mindre orterna från att känna sig stolta över just sin identitet. Att unga lämnar sin lilla kommun efter gymnasiet för vidare studier eller upplevelser i större städer är idag naturligt och utvecklande. Men det är inte bra att dessa unga inte tillåts att känna stolthet över den plats som de kommer från bara för att den saknar naturreservat och serveringstillstånd. Det finns stora möjligheter för företagande på landsbygden, men precise som i Stockholm behövs det både entreprenörer och arbetskraft. Utredningar med Stockholmsperspektiv som felaktigt utmålar mindre orter som sämre är inte bara negativt för landsbygdsföretagandet utan även för hela landet.

Man kan misstänka att personalen på Fokus förmodligen själva har valt att bosätta sig i en storstadsregion därför att de värderar storstadens fördelar högre än landsbygdens. Åsikter som säkerligen har påverkat deras val av kriterier för denna högst subjektiva undersökning. Om en tvättäkta lantis valt kriterier för att undersöka ”var det är bra att bo” hade man kanske istället tittat på närheten till den riktiga naturen, avstressande miljöer i vardagen, ren luft, möjlighet till inflytande och allmän trygghet. Då tror jag att kommuner som Munkfors, Högsby, Tierp och min egen kommun Västervik kommit betydligt högre upp på listan samtidigt som Skånekommunerna och Stockholmsförorterna hamnat utanför topp tio.

Fokus har genom listan skapat en riktig ”snackis”, som förtjänar den uppmärksamhet den fått om man bara ser till nedlagd journalistiskt arbete och smart PR-känsla. Men den säger inget om var det är bäst att bo.


Lotti Jilsmo, informationsansvarig och magasinredaktör, Föreningen Ung på Landsbygden - U LAND

Föreningen Ung på landsbygden - U LAND strävar efter att lyfta fram landsbygden som något att vara stolt över, vända på begrepp, fördomar och visa på landsbygdens fördelar - att bo på landet är grymt! U LAND vill vara en motvikt till media och den allmänna uppfattningen som ger bilden av ”att det är i storstaden den händer och det är där man lyckas”. Vi vill att unga ska vara stolta över sin hembygd och över att bo på landet. www.u-land.se

ÄNTLIGEN!!! vol 2

För andra gången har jag släppt iväg en jättefil på tryck, och fått tillbaka den i pappersformat. Läskigt med befriande.

Väntan på leveransen känns som tiden efter en tenta, innan läraren anslagit resultatet.

Varje gång jag öppnar Creative Suite känns det som en jätteutmaning, och i och med det så blir det så otroligt spännande. och läskigt.

Snart kommer vol2 finnas på www.u-land.se för nedladdning.. snart..

ÄNTLIGEN!!!

Sveriges alla Leaderanställda, bönder, lantisar och annat löst folk kopplade till jordbruksverk och länsstyrelse fick en underbar present med morgonkaffet!!



Sverige och Tjeckien fick som första länder "OK" från Bryssel på sina landsbygdsprogram...
detta är nästan värt att fira med skumpa! Bara ett halvår försent. Bra jobbat EU!!

Från sjuksängen, men mitt i debatten

Sitter och lyssnar på Conny Tyrberg som vant svingar ordförandeklubban inför en inte alls lika van församling. Opengate lyckas genom någon form av under att leverera en livesändning (skakig, men ändå rätt ok) från Bryggaren där dagens ungdomsdebatt går av stapeln. Något som gör att jag, liggandes i sjuksängen med feber, halsont och glatta ögon, kan lyssna på högstadieelever från Västerviks kommun som debatterar i allt från kollektivtrafik, källsortering, valfrihet till hall med konstgräs. Och så självklart matavgiften på gymnasiet.

Det är verkligen två olika världar som möts. I den ena ringhörnan Conny Tyrberg – kommunens politiska ålderman, och i den andra ringhörnan: 37 högstadieelever som inte dagligdags använder ord som motion, yrkande, avslag, bifall och votering.

Några iakttagelser

Landet spöar stan!
Både förslaget med bussar mellan ”Gränsö – Piperskärr – Västervik” och ”inom Västervik” blev fett nedröstat av kommunens lantisar. ”Ni i Västervik kan faktiskt cykla!”

Flest tjejer i talarstolen
I vilken ålder accepterar vi tjejer passagerarsätet, när vi regerar under de unga åren?

De finns inga enkla svar
Slipade politiker låter inte sina tveksamheter eller funderingar lysa igenom, även om de finns där. De här debatörerna hade inga som helst problem att resonera med sig själva. Något som faktiskt kan ge större tyngd åt det slutliga yrkandet.

Dagens citat
”Det är väll lika långt från Västervik till Gamleby, som från Gamleby till Västervik”

Febertankar
Alla som jag känner vet, att jag inte är något stort förespråkare av Ungdomsråd som ska utspelas på samma sätt som ett vanligt fullmäktigemöte. Vanligtvis så är det runt en tre –fem unga som har lätt för sig att imitera det ”vuxna”, som begär ordet, går upp i talarstolen och känner sig bekväma i den krystade och konstlade miljön.

Kanske har jag ändrat uppfattning. Jag hörde Conny ropa upp minst 14 olika namn till talarstolen, vilket tyder på att man i skolorna gjort ett mycket bra förberedelsearbete. Kanske, kanske…

Och så en fråga
Vem fan satt med i utskottet som diskuterade ”Ungdomsfestival Västervik” och sa till ungdomarna att det inte var kommunens sak att arrangera aktiviteter för unga istället för att visa på allt som kommunen kan göra.

Stockholm ger mig hemlängtan

Tog bussen till Sthlm i fredags för att bilda föreningen U LAND – ung på landsbygden. Och som vanligt när jag passerade Södertälje så dök känslan upp, som jag alltid får när jag ser de höga husen uppe på bergen... ”Ta mig hem”

Bara färgskalan – elva nyanser av grått – gör ju vem som helt deprimerad, och om man är van att äta frukost med en blåmes kvittrande utanför fönstret, och Garpedansberget i bakgrunden, då är det svårt att verkligen se tjusningen med all asfallt.

Några intressanta iakttagelser gjorde vi landsbygdspatrioter:

• På höghusen i Hallunda har man teglat i siluetten av en tall.
• På folkets hus kan man köpa 30 olika vykort från Botkyrka. 25 av dessa är på små röda stugor med vita knutar, snölandskap med skidåkare, vitsippsbackar, skogsområden m.m.

Den första iaktagelsen kan man tolka som ett försök att mitt i denna höghusdjungel få en koppling till det naturliga. Den andra .. tja.. vem vill ha ett vykort med en bild på Elverket i Botkyrka eller någon annan grådassig byggnad? Nä, bättre är då att försöra sälja kommunen med bilder på det som ingen tror finns där. dvs landsbygdsmiljöer.

Här nere hos mig finns det hur mycket som helst - kanske ska vi trycka upp vykort med höghusen på Hagaberget?

- pip -

Dagens fråga:
Vem var det på ”ost och deli” som bad Fredde hälsa till mig?

-Byalaget är männens värld – och så ska det vara!

På senaste styrgruppen för U-land (ung på landsbygden, ett ledareprojekt som jag jobbar med... ) diskuterade vi att instifta ett pris ”årets U-sväng” till en lokal utvecklingsgupp eller byalag som aktivt arbetar med föryngring och ungt deltagande. Vi skojade om att även instifta ett ”anti-pris” , en ”U-båt”, till några som tragiskt går åt andra hållet. Men vi la ner tanken.. (kanske pga. att det skulle vara svårt att välja bland alla kandidaterna…)

Nu har dock några lyckats utmärka sig på ett enastående sätt… följande är hämtat från aftonbladet

I idyllen Nyhamnsläge gäller 1800-talets regler.
– Byalaget är männens värld – och så ska det vara, säger Rolf Andersson, 87.
– Annars skulle vi ju inte få en syl i vädret

http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,994341,00.html

http://hd.se/hoganas/2007/02/06/nyhamns-byalag-tillaater-inga/

Kollade just i kalendern, det är tydligen 86 år sedan svenska kvinnor ansågs jämbördiga med männen och fick rätt att rösta.. Vem medelar Nyhamnsläge om det?

Inte dummare än stadsbon..

Min fiskfanatiske Stockholmskollega skickade över följande utmärkta Hekeliuskrönika, som får mig att tänka på följande tre saker

1. Ett samtal som jag och Fredde hade för någon vecka sedan, då när den första, och hittills enda, snön kom. Hemma på Storgatan pustade vi ut och tackade vår lyckliga stjärna (läs: ”vår inte allt för solskensglada bilmekaniker”) över att alla åtta däcken var sedan två dagar tillbaka försedda med dubbar. Med denna vetskap ironiserade vi över den totala chocken som infunnit sig i Stockholm. ”Va kommer det snö? Här? Nu?!” och ”Varför har ingen plogat? Överallt? Redan?!” Mysandes bredvid kakelugnen log vi åt nyheterna att ”desperata stockholmare har lämnat sina bilar längst vägarna och gått istället. Något som försvårar framkomsten för plogbilarna och andra trafikanter”.
2. Under ett styrgruppsmöte för ett av projekten som jag arbetar med skriver vår 13åriga praktikant. ”Vi lantisar är inte mer korkade än er storstadsbor”. Tror inte att han riktigt förstod hur skarpt han formulerade sig.
3. Den krönika som Anders Isaksson skrev den 23februari om Anna Kindberg Batras (m) genialiska uttalande ”Stockholmare är smartare än lantisar” Anna hade just fått 360 000 kronor från MUF inför valkampanjen 1998. Dåvarande MUF ordförande uppvuxen i Arvidsjaur och Skellefteå tyckte nog inte att det var så bra sagt. Bra gick det inte för Anna eller för Moderaterna i det valet, men nu 8år senare kan man nå henne på en @regeringen.se-adress. Anders Isaksson tyckte att Anna gjort helt fel som bett om ursäkt, något som han motiverade av att pliktverket just utkommit med ny statistik på sina intelligenstest som visade högre snitt i storstadsregioner än i landsbygdsregioner.

Det hela landar i vad vi behöver för kunskaper beror på var vi bor.

Tänk dig att du kör en bil en sen kväll på 34:an mellan Kisa och Vimmerby (kan vara svårt om du tillhör en av de där storstadsborna som helt och hållet kan förlita sig på pendeln, bussen och tunnelbanan, och således inte skaffat sig det ”rosa kortet”). Tallskogen står tät på båda sidor om vägen och dom ända ljusen som du ser är stjärnorna och dina egna helljus. Plötsligt hoppar något upp på vägen framför dig. Du försöker gira och hör hur det plötsligt smäller till, först i fronten och sen i däcket. Bilen börjar kränga och dra åt sidan. Du saktar in och undrar ”vad i helvete” det va som hände.

Halvvägs ner i diket ligger ett rådjur med krossad bakdel och skriker. Och ditt ena bakdäck har ett lufttryck som är noll. Vad gör du?

Som boende i trakter med många små vägar och många stora vilt pustar man ut och är glad över att det inte var en älg. De riktigt förberedda plockar fram morakniven från handsfacket och tar slut på lidandet. Andra drämmer i med fällkors (som vi ändå måste plocka fram för att kunna byta bakdäcket) eller backar över rådjuret. Brutalt men ändå det bästa för båda. Sen är det bara att plocka fram domkraft, reservhjul och varningstriangel. Ringa efter hjälp? Varför? Ändå ingen täckning på någon av dem…

Miljön man lever i ger en de kunskaper man behöver för att leva i just den miljön. Att kunna lista ut vilken figur som är mitt emot stjärnan på kuben, eller vilken siffra som kommer sen i talföljden hjälper inte dig när bilen, traktorn, moppen eller hästen gått sönder.

När de forna europerena i Amerika gjorde intelligenstest på indianerna blev de förfärade över deras låga kunskapsnivå. Undrar om indianerna blev lika förfärade när de några år tidigare hittade ett gäng utsvultna européer på stranden som inte viste hur de skulle ordna mat.

Biltur söderut. Mörtfors...

Igår var det åter dags att ta med sig plumsing och kasta sig ut på tjutvåan. Söderut var riktningen och målet tre pojkar i Blomstermåla med innebandycupdrömmar.
Just efter att jag passerat gränsen och skylten som visar att jag är inne i kärnkraftskommunen svängde jag av till höger. Här gör vägen en sväng, som gör att jag kommer tillbaka till min för-Tjus(t)-ande kommun och hamnar i det lilla lilla samhället Mörtfors. Bilderna på hemsidan är trotts sin skönhet inte ens i närheten av live-intrycket. Här flyter ån sakta fram längst huvudgatan och ner för ett trappstegsfall. Jag tog och gick över träbron till parkområdet och möttes av kanske den mest annorlunda skogsparken jag vart i. Den hade stenade partier med broar och trappor och en utmärkt utsikt ner över ån där tändkulebåten Aron låg och guppade.
Pensionatet kan inte ha tappat mycket glans sen sin storhetstid och det ska vara, enligt andras uppgifter, som att kliva in i en helt perfekt 1890-1910 års miljö…

Be-då-rande...