Som ett barn på julafton - men utan manual..

Fick för någon vecka hem det fin-fina programmet Adobe Creative Suite + Dreamweaver 8. Som ett barn på julafton glittrade ögonen och arbetsplanerna lades till sidan.

U LAND-kollegorna kallade mig för Nörd, och praktikanten Linnea bara log. Men pirrandet i magen som kom med kartongen var.. löjligt för att härhöra till en död pryl.. men ändå.

Planerna är storstilade, nu ska hemsidorna byggas om och kommande "U LAND magasin" ska bara bli så läckert! Häften, visitkort, illustrationer...

Men hur jag ska förstå mig på Dreamweaver. Alla de andra är fullt logiska, (och jag har instruktioner till In design och Photoshop) men det där web-programmet gör så att jag bara skriker rätt ut..

Från sjuksängen, men mitt i debatten

Sitter och lyssnar på Conny Tyrberg som vant svingar ordförandeklubban inför en inte alls lika van församling. Opengate lyckas genom någon form av under att leverera en livesändning (skakig, men ändå rätt ok) från Bryggaren där dagens ungdomsdebatt går av stapeln. Något som gör att jag, liggandes i sjuksängen med feber, halsont och glatta ögon, kan lyssna på högstadieelever från Västerviks kommun som debatterar i allt från kollektivtrafik, källsortering, valfrihet till hall med konstgräs. Och så självklart matavgiften på gymnasiet.

Det är verkligen två olika världar som möts. I den ena ringhörnan Conny Tyrberg – kommunens politiska ålderman, och i den andra ringhörnan: 37 högstadieelever som inte dagligdags använder ord som motion, yrkande, avslag, bifall och votering.

Några iakttagelser

Landet spöar stan!
Både förslaget med bussar mellan ”Gränsö – Piperskärr – Västervik” och ”inom Västervik” blev fett nedröstat av kommunens lantisar. ”Ni i Västervik kan faktiskt cykla!”

Flest tjejer i talarstolen
I vilken ålder accepterar vi tjejer passagerarsätet, när vi regerar under de unga åren?

De finns inga enkla svar
Slipade politiker låter inte sina tveksamheter eller funderingar lysa igenom, även om de finns där. De här debatörerna hade inga som helst problem att resonera med sig själva. Något som faktiskt kan ge större tyngd åt det slutliga yrkandet.

Dagens citat
”Det är väll lika långt från Västervik till Gamleby, som från Gamleby till Västervik”

Febertankar
Alla som jag känner vet, att jag inte är något stort förespråkare av Ungdomsråd som ska utspelas på samma sätt som ett vanligt fullmäktigemöte. Vanligtvis så är det runt en tre –fem unga som har lätt för sig att imitera det ”vuxna”, som begär ordet, går upp i talarstolen och känner sig bekväma i den krystade och konstlade miljön.

Kanske har jag ändrat uppfattning. Jag hörde Conny ropa upp minst 14 olika namn till talarstolen, vilket tyder på att man i skolorna gjort ett mycket bra förberedelsearbete. Kanske, kanske…

Och så en fråga
Vem fan satt med i utskottet som diskuterade ”Ungdomsfestival Västervik” och sa till ungdomarna att det inte var kommunens sak att arrangera aktiviteter för unga istället för att visa på allt som kommunen kan göra.

Det blir en hel del hockey…

I söndas, strax efter slutsignalen kastade jag mig över Ticnets hemsida och fick med mig fin-fina platser både till onsdagens och söndagens match. Den lyckliga stjärnan lyste över oss Gamlebybor då det blev klart att underbara Färjestad skulle möta Lille LHC i semifinalen. I onsdags satt vi således på första parkett när Värmlänningarna slutligen släckte matchen i förlängningen.

Fredde skrattade åt min sena reaktionsförmåga, när jag, runt en sekund efter att pucken träffat plexit 1m framför mig, duckade. Så jag är glad att vi på söndag sitter på 3:e istället för 1:a raden.

I helgen blir det Karlstad. Saben ska gå mot LLA om runt 5 timmar, och Fredde varnade redan på telefon igår att han skulle ägna kvällen till att övertala mig att hänga med. Och det var retorik på hög nivå blandat med känslor och ”vi umgås för lite” ”jag tycker om att åka bil med dig, för då får vi tid att prata med varandra”. Så min planerade helg i soffan med nyinköpta pärlor byttes då bort mot semifinal två och tre.

Stockholm ger mig hemlängtan

Tog bussen till Sthlm i fredags för att bilda föreningen U LAND – ung på landsbygden. Och som vanligt när jag passerade Södertälje så dök känslan upp, som jag alltid får när jag ser de höga husen uppe på bergen... ”Ta mig hem”

Bara färgskalan – elva nyanser av grått – gör ju vem som helt deprimerad, och om man är van att äta frukost med en blåmes kvittrande utanför fönstret, och Garpedansberget i bakgrunden, då är det svårt att verkligen se tjusningen med all asfallt.

Några intressanta iakttagelser gjorde vi landsbygdspatrioter:

• På höghusen i Hallunda har man teglat i siluetten av en tall.
• På folkets hus kan man köpa 30 olika vykort från Botkyrka. 25 av dessa är på små röda stugor med vita knutar, snölandskap med skidåkare, vitsippsbackar, skogsområden m.m.

Den första iaktagelsen kan man tolka som ett försök att mitt i denna höghusdjungel få en koppling till det naturliga. Den andra .. tja.. vem vill ha ett vykort med en bild på Elverket i Botkyrka eller någon annan grådassig byggnad? Nä, bättre är då att försöra sälja kommunen med bilder på det som ingen tror finns där. dvs landsbygdsmiljöer.

Här nere hos mig finns det hur mycket som helst - kanske ska vi trycka upp vykort med höghusen på Hagaberget?

- pip -

Dagens fråga:
Vem var det på ”ost och deli” som bad Fredde hälsa till mig?

”Älskling har du sett mina nycklar?”

Småstressad och fullt påklädd, på väg ner för trappen för att sen stövla ut genom dörren och till jobbet blir jag ståendes stirrande på avsatsen i trappan. Var är mina nycklar? Helt övertygad om att jag lagt dom där igår, viste jag inte vart jag skulle börja leta men raffsade sedan runt i runt i hallen, handväskan, jackan, dataryggan och gårdagens jeans. Då slog det mig. Det som jag själv råkat göra några gånger, och som då resulterat i sura miner från min morgontrötte hälft när jag återvänt de 220stegen från jobbet för att återlämna stöldgodset. Kan det vara så att…

SMS från Lotti till Fredrik 08:08
”Har du mina nycklar?”

SMS från Fredrik till Lotti 08:10
”Ja. Sorry. Skit också. Du får lämna olåst…”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:13
”Jag kommer inte in på jobbet!”

SMS från Fredrik till Lotti 08:15
”Då får du komma till Connys kontor och hämta dem.”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:17
”Men bilnyckeln!”

Mitt i detta (kl 08:10) ringde min praktikant Linnea och sa ”Jag är utanför jobbet, och har varit här sen 8:00! Var är du?”

Efter att ha grävt runt i en stapel av blomkrukor så hittade jag reservnycklarna till Plumsing, och jag och Linnea satte fart till kommuncentrumet. En minuts stopp utanför kommunhuset för att hämta nycklarna i receptionen, och sedan tillbaka till gamla byn. Fem mil och lite drygt en timma efter avslöjandet kunde vi sätta ner våra rumpor på kontoret.

Vad kan man lära sig av detta… Sprid riskerna? Dela upp min nyckelknippa på tre? (så jag har fler delar att hålla ordning på…?) Ha fler likadana nyckelknippor? (så jag inte märker att en försvinner) Eller skaffa mig en obscent stor nyckelring så vi inte kan ta fel?

och slutligen.. jag har svårt att bli arg (mer än på att F alltid blir det när jag gör något dyligt) utan småler åt att det tydligen inte bara jag som är förvirrad och tankspridd...