Du vet att din tidning har lite att skriva om när..

..de skriver om konstiga gatunamn. Hade inte föreningen Jilsmo-Bloms lilla villa legat på just den adressen hade det varit fullkomligt ointressant. Nu är det bara ointressant.

Med ljusets hastighet till historien

Alla har vi sett Klassfesten med Björn Kjellman, så när jag i lördags knallade iväg till statshotellet i Eskilstuna så var det med en innerlig önskan om att inte få uppleva den i verkligheten.

När 1997års version av 9c från Skiftinge träffades var det bara 8 som dök upp. Inte direkt överraskande med tanke på den mindre skojiga stämningen som vi drogs med de nio åren i grundskola. När jag tidigare samma dag såg på Internet vilka som anmält sig så var jag till och med tveksam till om jag fortfarande skulle gå. Tänk om det blir som filmen och att jag får för mig att ge igen för gammal cheddar?

Tack och lov så uteblev filmvisningen och allt blev bästa möjliga. Jag fick en känsla av att alla var ärligt intresserade av vad alla andra gjorde och inte som i filmen, intresserade av att berätta om det egna livets framgångar. Alla verkade lyckliga och nöjda med sig själva och sina liv. (Vilket kanske är en förutsättning för att du ska vilja gå på en klassfest?)

I ett samtal med en klasskamrat sa jag något om att ”vi hade ju inte så bra stämning i klassen”, han då tittade på mig helt oförstående. Det fick mig att under resan hem fundera på om det kanske var så att det egentligen var bra stämning i klassen, men att jag och några till inte fick ta del av den. Om jag hade frågat beteendevetaren på kursen i torsdags så hade han kanske till och med sagt att jag valde utanförskapet under grundskolan.

Jag fick i lördags en möjlighet att måla om den bild som jag hade av de gamla kamraterna. Det är obeskrivligt skönt att helt få släppa de negativa känslor som de nio åren lämnade efter sig och se vad tio år kan göra för skillnad.

- pip -

Även om det var spännande att träffa de som man tampats med i nio år så var kvällens absoluta höjdpunkt ändå mötet med Rasmus. Vi pratade länge om arbetsliv, familj, relationer och företagande. Han fick mig till och med att formulera en affärsplan för ”Lägg ut”. För Lottis hjärna (som då var under lätt påverkan) var planen kristallklar och fantastisk. För Rasmus var den obegriplig. Tack Jytte för att du fått mig att tänka så att andra häpnar.

Kolla in lyxfällan!

Hela söndagen ågnade jag och Fredrik åt "Charlie och Matias"-beräkningar. Kontoutdrag, faktiska huskostnader, uppskaddade kostnader, lån och löner. Inte nått passerade förbi våra granskande ögon.
Månadskalkykyler bakåt och frammåt i säkert 8 timmar. Allt för att se om det inte fanns plats för en stor liten korean på garageuppfarten. (på själva uppfarten får den plats, men.. ja, ni fattar...) "Vad behöver vi för bilkombination?" "Hur långt jobbreser lotti i månaden" "Hur mycket behöver vi lägga på en lätt gammal bil i reparationer?" och så vidare...

Vi var nämligen i Linköping i helgen och provkörde den nya Hyundai i30 som på något sätt lyckades bryta igenom Fredriks koreanföraktande skal. Med rymligt innandömme, Abs, esp och acc var det ju inget att tveka om.. eller?

Men, jag har ju alltid hävdat att det är fullkommligt stolligt att köpa en ny bil. Denna var visserligen 200mil gammal, men kan väll inte rikitg ses som "begagnad". Värdeminskningen är ju mest i början vet ju alla. Men vem kan tacka nej till 9 års garanti? (om ni hängt med i mitt och freddes bilreparationskonto de senaste månaderna så förstår ni omöjligheten..)

Så snart står den där på Vedbergskroken. Fredde har just avslutat en tuff förhandling med bilhandlaren. Charlie och Mathias skulle sucka och stöna. Men jag ler som en sol!

Dagens postinnehåll

1. Fick en kallelse idag av litet ovanlig slag. Det har tydligen passerat tio år sedan en annan lämnade grundskolan. Konstigt. Det känns som mycket längre sedan. Det är dags att mötas på nytt, något som kommer gå av stapeln i slutet av oktober. Ointresse blandas av nyfikenhet.

2. Fick även en lunta tjock som en telefonkatalog från SV’s rixstämma. Känns lite konstigt att en som inte gått en enda studiecirkel sitter med i en regionstyrelse för en organisation som lever på cirklar. Ser det som ett uppdrag inom ”personlig utveckling av Lotti EF”.

3. Fick höstens andra brev från bolagsverket. Det första brevet gällde platsen i Västervik Resort AB som kommer att ha sitt första möte i nästa vecka. (Kanske dags att läsa på aktiebolagslagen?) Fredde och jag tog en promenad i söndags på det kalla och tomma Lysingsbadet Det andra innebar att jag nu är en fullfjädrad FA-personlighet med reggat bolagsnamn. Ser fram emot deklarationstider 2009.

4. Fick nytt anställningskontrakt idag, med retroaktiv löneförhöjning och jobb fram till augusti. Kom visserligen inte i brevlådan..

Vi behöver verkligen en större låda utanför huset..

Det är inte storleken - utan antalet som skrämmer...

Ni som trodde att jag och Fredde bor ensamma i den lilla villan på Vedbergskroken har inte tagit de hundratals gratisätarna i beaktande. Överallt dyker de upp och överraskar oss ständigt med sina nya upptåg.

1. Tvestjärtarna var de första som hälsade oss välkomna till huset. De små typerna hade finurligt gömt sig i morgontidningen och hängde med in ända till frukostbordet. Brevlådan har visat sig vara ett favorittillhåll, tillsammans med garaget, och vardagsrumsgolvet.

2. Spindlar finns det väldigt gott om. Stooooora spindlar och tro inte nu att jag menar sånna där med knappnålskropp och tunn-tunna ben. (Även om det var en sådan som kröp upp på min bilkörarhand när jag körde till jobbet en morgon. Alldeles för fort på en skogsväg.) Nerru. Vedbergskrokens spindlar är 2-3cm stora och har ben med en diameter på 1-2mm. Kraftiga. Gråa. Och snabba. Häromdagen var det en som roade sig med att hänga och dingla från dörrposten. Vid ett flertal tillfällen har de nätat in utemöblerna och fönsterkarmar, även om de oftast bara nöjer sig med att sitta mitt på uteplatsens gröna matta och håna oss.

3. Larven. Jag har än så länge bara upptäckt en, men när jag väl hittade honom hade han kalast i sig halva min vackra pelargon i köksfönstret och sträckte nu ut sig på fönsterkarmen. Stor, fet, grön. Överallt fanns små prickiga spår av hans framfart, pelargonens blad har hål och blommorna har trillat av.

4. Gråsparvarna är jättesöta. Det har jag tyckt ända fram till i morse. Kolonin på runt 30 pippisar flyttar sig runt i trädgården mellan häcken, taket och äppleträdet och kan väll inte störa någon? Jag hade säkert fortfarande gillat dessa småttingar, om det inte vore för att jag offrade halva min söndag med att kratta mossa i trädgårdens skuggigaste del. Mosskrattningen efterföljdes av gräsfrö, i ett försök att återta makten från mossan med långsiktigt. Det visar sig att just detta gräsfrö tydligen är väldigt delikat och utmärkt gråsparvsföda. För i morse satt de, hela familjen och plockade upp frö för frö där jag slitit i min anletes svett. Irriterat flyttade då på sig när jag visade mig på uteplatsen. För att sedan 20sec senare återgå till gräsfrökalasandet.

Jag är stor och ensam. De är små och många. Det går inte att säga något om det. Fem myror är fler än fyra elefanter.

Ligist?

Huset!

Här kommer äntligen en bild på vår lilla bostad. Till vänster syns även vår nyligen havererade men reparerade Saab som kankse inte var ett så bra köp trotts allt. Vi hoppas på bättre lycka med kåken.

Här är en bild från köket med det nyinskaffade köksbordet. Morgonsol - jo man tackar..

och så vardagsrummet. Vinkeln är vald med stor omsorg för att inte avslöja den hög med kartonger som döljer sig i ena hörndet. Bakom skymtar uteplatsen... Någongång i framtiden ska detta rum omtapetseras. Något som "L80 the handyman" mycket ser fram emot.

Inte direkt något att skryta om...

... men långsamt långsamt börjar jag lära mig hantera Creative Suites olika delar..

Ingen solig semster direkt..

Första semesterdagen innebar en ny bottennotering på termometern. Jag kände inte ens för att äta frukost ute på verandan... det bådar inte gott, men är bra för packningsmoralen.

Förutom att vi åkt 2 turer till Gus hem i utanför Loftahammar och hämtat runt 40 banankartonger så kan jag inte påstå att dagen varit vidare händelserik. Hittade ett häfte med gamla skolarbeten från gymnasiet som gjorde att mitt packande tog en paus. Läste bland annat specialarbetet om EMU och funderar på om jag möjligen är mindre balanserad i mina åsikter idag än när jag var 19. Grymt bra, men med ett språk som passar en 40årig byrokrat..

Hittade även ett häfte som jag tog fram till alla som började ettan 1999 - Rookie Boken - där jag beskrevs som förvirrad. Jag som trodde att det var en talang jag utvecklat de senaste åren..


Med de runt 40 nyfunna kartongerna så finns det inte längre några undanflykter.
Det är bara att börja stuva..


Ställningen mellan LoHi och FreddeB i kartongkampen är 28-0

Framtiden är inte här - än

Fick ett mail här om dagen men utropstecken efter varje mening. Utropstecken och STORA BOKSTÄVER!!! För mig är det som att personen står framför mig och skriker. Fruktansvärt otrevligt helt enkelt och något som får min klena natur att bli upprörd.

Dagen efter publicerades en insändare av ”mediamogulen” Gustav Lagercrantz i VT. GL anser att det är dags att göra om kommunwebben till ”ett medborgarforum” där alla kan delta och debattera sophämtning och barnomsorg. Och ja det låter ju bra, om det inte vore för

1. LG själv säljer tjänsten som han använder VT’s debattsida för att marknadsföra. Programvaran för ”medborgarinflytande vi webben” är tydligen inte helt gratis heller, minst sex nollor kostar det. Killen pratar alltså helt i egen sak.
2. Internet är inte moget. Det visar sig när:
1. vuxna människor (och unga) gömmer sig bakom synonymer som ”en som såg” ”vän av ordning” och klassikern ”skattebetalare” och skyddade av anonymiteten förvandlas vanliga svenssons till förstaklassiga mobbare, gnällpellar och skvallerkärringar.
2. rättshaverister, tokstollar och allehanda galningar får en arena att leka på som kommer engagera dom likt ett heltidsjobb
3. få verkar kunna uttrycka sig nyanserat i skrift, vilket skapar fler missförstånd än nödvändigt. Ingen håller med någon annan, då alla vill skriva sin åsikt och göra det tydligt. Kombinerat med att folk glömt bort reglerna om ”Spunkt.” (Stor bokstav och punkt.) Alltså inte versaler rakt igenom och utropstecken. Man blir arg på varandra i onödan.
4. två kommuner i länet har lagt ner sina medborgarsidor. Varför? Personangrepp och osakliga debatter.

Ska vi ha en lägga en sjuhelvetes massa pengar på att skapa ett webbforum, som vi sedan måste bemanna med en moderator (som sållar bort de värsta koskitarna) för att inte debatten ska spåra ut?

Är en sådan tårtkastningskanal verkligen något som vi vill ha på kommunwebben? Vilken bild av västervik kommer det förmedla? Härligt turiskommun vid havet, med stora utvecklingsplaner och sjunkande arbetslöshet – och med gnälliga invånare som gömmer sig bakom taskiga alias?

Jag har mycket lättare för att tycka om allehanda demonstranter som öppet på gator och torg basunerar ut sina mer eller mindre genomtänkta åsikter – än det pack som i skydd av tangentbordet ägnar sig åt grova personangrepp i yttrandefrihetens namn.

Debattforum på nätet kommer att vara en viktig del av demokratin. Men inte än. Först måste svenssons våga stå för det som de skriver och inte fegt gömma sig bakom gardinen.

Jag längtar dit.

- pip -

Första festivalen sen 1999 som jag missar. Helt utan saknad. Hade till och med glömt bort den lite tills Jytte ringde igår och frågade om jag var hemma – ”neaaa” sa jag, som stod i solen utanför kontoret. När hon då sa ”Så du är här?” kom jag på att det visst händer något stort i den lilla småländska orten den här helgen.

- pip -

Packade fyra lådor idag till norska Magnet på högsta volym. Inte ens den fantastiska festivalmusiken fick mig att längta västerut ”Du har blivit vuxen” sa Gus på lunchen.. jo.. det är väll så..

- pip -

Njuter av min första semesterkväll med en burk Småland och favoritdoktorn House på tv. Det här kommer bli en bra semester..

- pip -

Vad gör man egentligen på länsstyrelsen – frågar sig Anders och Måns på SVT. Ingen av de som de frågade på stan visste, och det enda man kunde komma överens om var att ”man tar lunch” och att de talar baklänges…

Jag har själv frågat mig detsamma länge.

Ängen är slagen.. nästan..

I Morse när jag fortfarande strosade runt med John Blund sand i ögonen hörde jag något som var för mig ovanligt. Det var någon som klippte gräset. Hos oss! Då vår hyresvärd inte allt för ofta uppmärksammar huset på storgatan och ingen av oss fått uppdraget (eller tagit det) att slå gräset (vilket föresten nästan är omöjligt med den leksaksklipparen som finns att tillgå).

Men det var alltså någon som klippte gräset...

Alternativa lösningar och överinterligent tv

Den stora 35 gruppen (de fem majoritetspartierna i Västervik) hade stormöte igår kväll. På agendan stod budgeten för de kommande tre åren och stämningen var väll allt annat än munter. Kommunals mycket välförtjänta löneförhöjningar, som resultat av avtalsrörelsen, har gjort att det finns mindre pengar än beräknat i kommunens kassakista. (Hur man i huvudtaget kunde tro att avtalsrörelsen skulle stanna på 2,8 är för mig en gåta – då vi sedan länge är inne i en högkonjuktur..) Till det kommer investeringarna för Holliday Klabb (som man säger här i Tjust), insats i infrastruktur, mer kollektivtrafik och ditten och datten.

Självklart diskuterades vilka nerdragningar, besparingar och utförsäljningar som skulle kunna göras – och här följer mina förslag:

• Spar in på Trivseltekniker aka. gatusopare – erbjud gratis parkering till alla som plockar upp minst tre glasspapper eller två ölburkar under sin centrumvisit
• Låt eleverna bygga om sin egen skola – en ypperlig möjlighet till gratis arbetskraft och tidigt yrkesutbildning
• Ta bort alla datorer – de kostar att köpa in, krånglar hela tiden, drar dyr ström och skapar möjlighet för anställda att maska på jobbet
• Sälj ut personalutskottet – kanske någon villig att ge en slant för deras kompetens…
• Sälj ut Blankaholm till Oskarshamn och Edsbruk till Östergötland – kostnader för kollektivtrafik och vägar minskar när Västervik blir rundare. Fortsätter vi sen med Lostahammar, Gamleby, Blackstad, Gunnebo så har vi snart lika stor yta som förebilden Täby.
• Omvänd trängselskatt på landsbygden – för att få lantisarna att flytta till staden innan vi säljer ut byarna.

sälj ut skiten bara...

- plupp -

För alla er oss som älskat långköraren ”Bregottfabriken” så finns nu alla avsnitt på webben.

- plupp -

Läste till min stora sorg att Studio 60 on sunset strip lades ner efter endast 22 avsnitt. "Dyra tv-produktioner med stora stjärnor är inte välgörenhetsarbete" sa sambon klokt när jag fick ett av mina utfall. Jag kan ändå inte förstå hur serien inte gjort succe i USA , rolig, snabb, spännande. Och inte minst smart. "Det är nog det som är problemet... bara *swiccch*... det handlar ju om att göra högintelektuell komedishow... "

- plupp -

Gjorde ett iq test i förra veckan.. tydligen är jag ett poäng ifrån "mycket överbegåvad" och mensamedlemskap. Vet inte riktigt vad jag ska göra av informationen, men kollegan (som slog mig med 2p) suckade "vad gör jag här.."

Kanske skulle även han tycka om Studio 60...

- plupp -

Förtydligande (behövs tydligen)

och nej.. jag är inte allvarlig om skräpplockninng och dataförbud..

Lotti + Studio 60 = pirr i magen

Fredde, min hjälte, har laddat ner och promotat Aaron Sorkins ”nya” serie Studio 60 on the Sunset strip och efter bara fyra kvällar så brände vi igår natt av det 12 avsnittet.

Den fantastiske Bradley Whitford har länge varit en av mina favoriter i ”West Wing” som Josh Lyman och när det då kommer en serie som nästan bara handlar om honom och Matthew Perry så kanske det inte är så förvånande att jag sitter bänkad. (och nej, jag är ingen ”Vänner” fanatiker som är nostalgisk)

När vi igår brände igenom avsnitt 9-12 gick nästan hjärtat itu när Bradlys rollkarraktär Danny kallade till sig Jordan (sin chef) och sa ”I’ve been married twice before, and am a recovering cocaine addict, and I know that that is no woman’s dream of a man, or of a father. Nor the less I believe that I am falling in love for you, If you wanna run I understand, but you better get a good head start for I’m coming for you Jordan.”

Suck.

Har suttit och småkikat på NBCs hemsida idag och kickat på highligts från de första 12, och för första gången lagt till en skrivbordsbakrund som inte föreställer blomster eller landskap – utan ett crew för ”a modern network Tv show”

Alla ni som inte har en sambo som laddat ner program i förväg får helt enkelt vänta tills SVT börjar sända den.. Jag kan knappt vänta tills ikväll..

sätt sprätt på en miljon...

...fanns det något spel som hette när jag var liten. En miljon skulle tydligen vara en hel del pengar...

Idag skrev jag på ett papper som blev aningen dyrare än just en miljon. 1,3 miljon rätt exakt. Ett litet hus med gröna knutar övergår därför snart i min och fredriks ägo. Känns skönt



och vuxet...

Som ett barn på julafton - men utan manual..

Fick för någon vecka hem det fin-fina programmet Adobe Creative Suite + Dreamweaver 8. Som ett barn på julafton glittrade ögonen och arbetsplanerna lades till sidan.

U LAND-kollegorna kallade mig för Nörd, och praktikanten Linnea bara log. Men pirrandet i magen som kom med kartongen var.. löjligt för att härhöra till en död pryl.. men ändå.

Planerna är storstilade, nu ska hemsidorna byggas om och kommande "U LAND magasin" ska bara bli så läckert! Häften, visitkort, illustrationer...

Men hur jag ska förstå mig på Dreamweaver. Alla de andra är fullt logiska, (och jag har instruktioner till In design och Photoshop) men det där web-programmet gör så att jag bara skriker rätt ut..

Det blir en hel del hockey…

I söndas, strax efter slutsignalen kastade jag mig över Ticnets hemsida och fick med mig fin-fina platser både till onsdagens och söndagens match. Den lyckliga stjärnan lyste över oss Gamlebybor då det blev klart att underbara Färjestad skulle möta Lille LHC i semifinalen. I onsdags satt vi således på första parkett när Värmlänningarna slutligen släckte matchen i förlängningen.

Fredde skrattade åt min sena reaktionsförmåga, när jag, runt en sekund efter att pucken träffat plexit 1m framför mig, duckade. Så jag är glad att vi på söndag sitter på 3:e istället för 1:a raden.

I helgen blir det Karlstad. Saben ska gå mot LLA om runt 5 timmar, och Fredde varnade redan på telefon igår att han skulle ägna kvällen till att övertala mig att hänga med. Och det var retorik på hög nivå blandat med känslor och ”vi umgås för lite” ”jag tycker om att åka bil med dig, för då får vi tid att prata med varandra”. Så min planerade helg i soffan med nyinköpta pärlor byttes då bort mot semifinal två och tre.

”Älskling har du sett mina nycklar?”

Småstressad och fullt påklädd, på väg ner för trappen för att sen stövla ut genom dörren och till jobbet blir jag ståendes stirrande på avsatsen i trappan. Var är mina nycklar? Helt övertygad om att jag lagt dom där igår, viste jag inte vart jag skulle börja leta men raffsade sedan runt i runt i hallen, handväskan, jackan, dataryggan och gårdagens jeans. Då slog det mig. Det som jag själv råkat göra några gånger, och som då resulterat i sura miner från min morgontrötte hälft när jag återvänt de 220stegen från jobbet för att återlämna stöldgodset. Kan det vara så att…

SMS från Lotti till Fredrik 08:08
”Har du mina nycklar?”

SMS från Fredrik till Lotti 08:10
”Ja. Sorry. Skit också. Du får lämna olåst…”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:13
”Jag kommer inte in på jobbet!”

SMS från Fredrik till Lotti 08:15
”Då får du komma till Connys kontor och hämta dem.”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:17
”Men bilnyckeln!”

Mitt i detta (kl 08:10) ringde min praktikant Linnea och sa ”Jag är utanför jobbet, och har varit här sen 8:00! Var är du?”

Efter att ha grävt runt i en stapel av blomkrukor så hittade jag reservnycklarna till Plumsing, och jag och Linnea satte fart till kommuncentrumet. En minuts stopp utanför kommunhuset för att hämta nycklarna i receptionen, och sedan tillbaka till gamla byn. Fem mil och lite drygt en timma efter avslöjandet kunde vi sätta ner våra rumpor på kontoret.

Vad kan man lära sig av detta… Sprid riskerna? Dela upp min nyckelknippa på tre? (så jag har fler delar att hålla ordning på…?) Ha fler likadana nyckelknippor? (så jag inte märker att en försvinner) Eller skaffa mig en obscent stor nyckelring så vi inte kan ta fel?

och slutligen.. jag har svårt att bli arg (mer än på att F alltid blir det när jag gör något dyligt) utan småler åt att det tydligen inte bara jag som är förvirrad och tankspridd...

Föreningen Jilsmo-Blom proudly presents...

...Silverpilen!

Jul(stjärnan)(en) är grön!

Sitter och tittar ut och beundrar min vackra, men ack så bortskämda blomma.. Mina kontorsväxter är riktigt bortklemade. Två gånger i veckan vattnar nämligen min kollega blommorna på kontoret. Först lät hon mig ha ansvaret för blommor inne hos mig (en palm, en fikus, en röd-grönbladig och en storbladig), och killarna för de inne hos sig. Det resulterade i att killarna flyttade ut alla sin växter till det stora rummet, och att min röd-gröna, och nu senast fikusen torkade ihop och fick en sådan där ljusbrun kulört. Vattningen sköts nu åter ”centralt” på måndagar och fredagar.

När hon ska ut och resa så förbereder hon mig med ett mail, där hon ber mig lägga in ”blomstervattning” som en post i min digitala almanacka. Hon känner mig väl, och vet att utan ett ”pip” så kommer våra kära gröna vänner bli utan mat den dagen.

Om Torget 6 i Gamleby är himmelriket för växterna så är Storgatan 9 ett rent Boot-camp. Hemma får växterna vara glada om de får vatten varannan vecka. De som inte fixar att spara på vätskan dör, och ersätts snart av nya, tåligare typer, och så länge som växterna kommer från IKEA och kostar max 39kr så gråts inga tårar. Kollegan himlade både med ögonen och såg imponerad ut när jag berättade om mina tuffa växter. Ok, det är ju inga växter som blommar, men huvudsaken är att de är gröna och överlever så att lägenheten ser bebodd ut .

Pärlan i samlingen är ett anskrämligt exemplar av förra årets julstjärna. Julstjärnor är mycket känsligt släckte och gillar inte uttorkning eller övervattning, och brukar därför inte klara sig någon längre stund. (Min kära Fredrik lyckades ha död på sin julstjärna på kontoret på tre dagar, något som måste vara någon form av inofficiellt rekord.) Jag har dock sett blomman som ett experiment, och hoppats att den nu i juletider skulle få den karaktäristiska jul-röda färgen. Men den är lika ljusgrön, smal och småbladig som den varit hela tiden, och påminner mest om en blompinne med blad. Hur gör dom? Är det karamellfärg? Spray?

Svar fick jag här..

banankartong? galet..

Sugen att gå på bio?

Upplever just min 72 dag med snuva. Funderar ibland på när det där cementet i näsgångarna ska försvinna, men nöjer mig med att vart 6:e timma bota det med Nasin.

Hela förra vintern sprang jag på vårdcentralen i Gamleby och fick vidare remiss till både lungröntgen, diverse provtagning och astmautredning. Alla doktorerna kammade noll och i maj försvann hostan ändå. Vi kan väll säga så här: jag har inte överdrivet stor tilltro att de ska lösa detta mysterium och håller mig därför ifrån deras lokaler. Nasin kostar ju ändå bara 25kr/flaska, och ett besök går på över en hundring.

- pip -

Just nu pågår arbetet med lobba för att få landsbygdsstöd ytterligare en period till vår lilla förening. Det arrangeras möten runt om i området, där så många som möjligt ska få komma till tals och ge förslag på framtida inriktningar. Till ingens förvåning så är jag alltid yngst på dessa träffar. Och även om jag vore dubbelt så gammal, så skulle jag fortfarande många gånger vara yngst.

Hur som helst, när jag i förra veckan höll ett informationsmöte så passade jag på att snacka lite med åldermannen i församlingen, vi har träffats förut, och han driver ett projekt som vi stöder. Herrn är någonstans runt 80 och har tidigare drivit en IT-förening här i byn. Jag fann mig själv plötsligt i ett samtal om olika Adobe-program, och där han rekommenderade Dreamweaver med orden ”det är riktigt roligt” och informerade mig om att det har kommit en ny version av Photoshop Elements som är mycket annorlunda än den tidigare. Jag sa att jag skulle vilja ha Dreamweaver, men eftersom att jag egentligen inte behöver den i jobbet, så kan det vara svårt att motivera chefen att låta mig lägga ut 5400kr på´t. Jag fick då förslaget att ladda ner en piratkopia från nätet, men han förstod att det kanske inte var så lämpligt på en jobbdator… För övrigt så höll han nu på att sätta sig in i Adobe Premiere, då projektet jag beviljat pengar till går ut på att spela in ett antal filmer om skärgården.

Undrar vad han snackar om med sina jämnåriga…

- pip-

Förra året vid den här tiden så köpte jag ett gäng biocheckar som fungerat som priser i olika tävlingar som jag ordnade i våras. Sen blev de bara liggande, och i helgen, när jag och FreddeB var på nya bondrullen så slog det mig att de säkert snart skulle passera bäst före datum, och att runt 1200kr skulle gå förlorade. Jag har därför ägnat dagen till att först belöna insatser i projekttidningen ”U-LAND” med biobiljetter och försökt förtränga att det innebär att jag flyttar värden från ett projekt till ett annat. Usch och fy..

Har även utlyst en tävling för att bli av med de sista tio biljetterna. Om jag misslyckas så får väll jag och Fredde bjuda 8 kompisar på bio i slutet av januari. En sån bestraffning.

- pip -

Det var inget House igår, eftersom att fyran valde att visa damer som spelar handboll istället. inget större problem eftersom att jag istället fick följa Dr Greys problem på trean. FreddeB som i början gillade min fascination för Dr Gregory House har på sista tiden börjat muttra om ”att jag tycker med om House än om honom”. Jag bör alltså inte räkna med att få boxen i julklapp…

- pip-

Undrar om man kan koppla ihop mitt kroniska tillstånd och min fascination för vitklädda personer på tv?

Alternativa karriärer för L80

Har funderat en hel del på alternativa karriärer på sistone, vet inte om det beror på att det här jobbets framtidsutsikter skulle kunna göra vilken filbunke som helt manodepressiv eller om jag bara är ovan att syssla med samma sak i över 1,5år. Här kommer en presentation av de olika framtidsplanerna

Försäljare av egengjorda smycken och kort
Skolkade från jobbet för att shoppa julklappar igår, vilket slutade med att jag fastnade i Hobbyhärvans lokaler i cirka trettiåttaminuter. Konstigt tycker alla vi som vet att lokalen är hälften så stor som min första lägenhet (ca 18kvm). Ut kom jag 300kr fattigare, men en massa vackra pärlor rikare. Senare under kvällen förvandlades de från små högar till julklappar. Kanske något att syssla med om Fredde går med på att vara the main-breadfeeder.

Art Director
Det hela började med att jag fick göra en flyer till unga väljare i Västervik. Det hela har slutat med att jag layoutat en 20 sidig tidning. Allt under bara 4 månader. Är lite sugen på meeera, och har därför önskat mig bok-lektioner i InDesign CS. Om jag blir arbetslös till nästa vinter så är det mycket möjligt att jag gör som killen och söker mig till Bergs för validering och förädling.

Politiker
Kanske svårt att utbilda sig till, men helt klart något som jag skulle kunna tänka mig. Eller kanske är det att säga för mycket, för tidigt. Jag har inte varit på mitt första nämndmöte (blev förövrigt ordinarie i Barn och utbildningsnämnden som har sitt första möte den 16januari) och jag kan ju mycket möjligt få totalspel efter tre gånger och kasta in protokollspärmen.

Föreläsare
Har fått höra att jag är en jäkel att prata inför människor och hålla presentationer. Kan enkelt bero på att jag tycker att det är skitkul, och anar att mina eventuella färdigheter måste jag förmodligen tacka min svensklärare Siv för. Under den mindre trevliga tiden på Skiftingehus tvingade hon oss att varannan måndag berätta om en bok för klassen vilket har gjort hela grejen odramatisk för mig.

Vet inte vad jag skulle prata om, så alla förslag tas hjärtligen emot. Halva grejen med att hålla en bra föreläsning går ju ut på att ha något intressant att säga, och gärna några schysta egna erfarenheter. Så om några år så…

Om man vet att det finns alternativ så tror jag att det är enklare att trivas där man verkligen är.. Så jag trivs här..