Demokrati är inga enkla grejer.

De senaste månaderna har jag funderat mycket på vilken typ av inflytande som finns idag och hur land, regioner och kommuner styrs.

* Att det inte är som ”förr” är nog alla överens om – men är det bättre eller sämre?


Fullmäktige idag är på många ställen en sömning församling. Partierna har svårare och svårare att attrahera nya att ta uppdrag.


* Varför engagerar inte politik fler?

Samtidigt möts jag av 18-åringar som delar ut flyers för EP-valet för ett nykomlingsparti. Full engagerade och drivna för att föra fram sina frågor

2008 förutspådde jag att 2009 var året då det på bred front skulle anses coolt att ha ett politiskt engagemang. På samma sätt som trenden vänt i Norge. Vi är inte där än. Men IPRED och FRA har verkligen visat att politiska beslut verkligen påverkar oss – och då inte bara genom hur mycket mer vi ev. får i lönekuvertet efter en borglig seger. Jag hoppas att 2009 blir året då personer med politiskt engagemang gemensamt ställer sig frågan – ”vad kan vi gemensamt göra för våra kommuninvånare även under och efter krisen känner att kärnverksamheterna håller måttet”.

Men för att det ska gå måste den argsinta retoriken (som by the way känns hämtad från krigstiden) förändras. Och istället för att med flit missförstå och feltolka varandra så borde tid läggas på att lyssna och mötas.

Hur anpassar vi den representativa demokratin till nutid/framtid?

Jag vet inte. Vet du?