En chans till, trillingnötter och valkval..

I morse vid kaffet och den femtielfte diskussionen över köksbordet bestämde jag vem som skulle bli min parlamentariker de kommande åren i Bryssel.

Jag har velat, funderar, läst, argumenterat, tvivlat, retirerat flera gånger de senaste veckorna. Och slutligen, på valdagen, bestämde jag mig.

Jag började fundera på mitt val under Centerstämman i Örebro för en dryg månad sedan. Jag kände redan innan att gammelpartierna misslyckats i sin argumentation och sin handlande när det gäller intigritetsfrågorna.

Och bara för er som inte fattat – det handlar om integritet och mänskliga rättigheter. Inte fildelning.

I Örebro lyckades Centerpartiet totalt schabbla bort integritetsdiskussionen genom en extremt dålig tidsplanering. Det nyinstiftade ”öppenhetsprogrammet” hade getts 1 timer och 30 minuter för debatt och omröstning. Då föregående punkt drog över tiden fanns bara 50 minuter till förfogande.

Det första som då hände var att mötesordförande satte max 30s talartid och streck i debatten. Men hade ju en tid att hålla…

Om detta var medvetet eller omedvetet vet jag inte. Men det lämnade en mycket taskig smak av att man inte vågade ta debatten med de egna. Hanterandet överensstämde inte med vad jag förväntar mig av en demokratisk organisation.

Hur som..
Jag fick en innerlig röst skaka om gammelpartierna och då främst Centerpartiet. Jag läste Deepeds smarta inlägg, Christian Engströms uppmaning om att missnöjesrösta och Johan Hakelius text om Sverige som en valkrets i Europa.

I en tid där många försvarar/förklarar sitt politiska ointresse med att ”jag håller inte med allt som (?) står för” är det inte så konstigt att man väljer ett alternativ som inte kräver att man köper hela Aladdinasken, men både fransk nougat och körsbärslikör. Det är en möjlighet att köpa en mindre ask med bara trillingnöten. Kanske får man lite pralin för pengarna – men om trillingnöten är viktigast/godast så kan det vara värd det. Och så slipper man se åt andra hållet för att slippa körsbärslikören.

Men så kom valdagen..
Jag drog åter igenom argumenten. Och så tänkte jag på Lena Ek. En förbannat bra parlamentariker med helt ok inställning i intigritetsfrågorna (på det nationella planet behövd däremot en uppryckning).

Och jag tillhör en av dom som har åsikter i fler frågor än trillingnöten. Jag bryr mig om jordbrukspolitiken (som måste reformeras), miljöfrågorna (som borde ha EUs huvudfokus) och EU som en stark kraft i världen för fred (för vem skulle annars vara det).

Nu efteråt känns det skönt att jag inte automatröstar på centerpartiet – utan att jag verkligen prövar mitt val. Jag valde att inte utnyttja min demokratisak rätt och missnöjesrösta på Piratpartiet. Men idag vid 14:40 kryssade jag Lena Ek. Men med känslan att om inte gammelpartiet lämnar gammelretoriken och sitt toppstyre så är det förmodligen sista gången.

Demokrati är inga enkla grejer.

De senaste månaderna har jag funderat mycket på vilken typ av inflytande som finns idag och hur land, regioner och kommuner styrs.

* Att det inte är som ”förr” är nog alla överens om – men är det bättre eller sämre?


Fullmäktige idag är på många ställen en sömning församling. Partierna har svårare och svårare att attrahera nya att ta uppdrag.


* Varför engagerar inte politik fler?

Samtidigt möts jag av 18-åringar som delar ut flyers för EP-valet för ett nykomlingsparti. Full engagerade och drivna för att föra fram sina frågor

2008 förutspådde jag att 2009 var året då det på bred front skulle anses coolt att ha ett politiskt engagemang. På samma sätt som trenden vänt i Norge. Vi är inte där än. Men IPRED och FRA har verkligen visat att politiska beslut verkligen påverkar oss – och då inte bara genom hur mycket mer vi ev. får i lönekuvertet efter en borglig seger. Jag hoppas att 2009 blir året då personer med politiskt engagemang gemensamt ställer sig frågan – ”vad kan vi gemensamt göra för våra kommuninvånare även under och efter krisen känner att kärnverksamheterna håller måttet”.

Men för att det ska gå måste den argsinta retoriken (som by the way känns hämtad från krigstiden) förändras. Och istället för att med flit missförstå och feltolka varandra så borde tid läggas på att lyssna och mötas.

Hur anpassar vi den representativa demokratin till nutid/framtid?

Jag vet inte. Vet du?

Patrasket förstörde min lördag

För några månader sedan var vi på kontoret på en kurs i konflikthantering - ”så hanterar du besvärliga personer”. Heldagen på ett hotell i Norrköping har jag inte tänkt så mycket på sen dess, men idag fick jag en helt ny förståelse för vad de snackade om.

Lennart Linden pratade om hur hjärnan på en person som blir arg nästan slutar fungera. Man kan inte längre resonera, men slutar lyssna och mer än hälften av ordförrådet bara försvinner. Han kallar detta för att man går in i en ”röd zon”.

Som ”kombatant” i det här läget är det bara att lägga ner och ta det lugnt tills vederbörande lugnat ner sig och kommer in i grön zon istället. Det går ju ändå inte att resonera med någon som bara har halva hjärnan igång..

Jag skrattade gott den där dagen i Norrköping när ha drog sina exempel på hur korkat folk beter sig när de är arga. Personer som kör efter bilar som beter sig konstigt i trafiken och hytter med näven. Eller som står och skriker könsord bredvid den grönvita planen..

Personer som känner mig tror jag beskriver mig som en rätt så lugn person. Jag blir helt enkelt sällan arg. Inte ens när den demente herren gjorde så att min nya bil fick spendera 3 månader på verkstaden så blev jag arg. Eller jag trodde då att jag var arg, men uppenbarligen inte.

För idag hände det..

Fredde B och jag startade dagen med att ta en sväng på stan. Jag skulle hämta paket och köpa pärlor på Hobbyhärvan och han skulle plikttroget uppdatera vastervik.se.

I korsningen utanför H&M stod 10-12 personer från svenska motståndsrörelsen med fanor och flygblad. Patrask.nu. När jag passerade för tredje gången och de för tredje gången försökte trycka ett flygblad i näven på mig så brast det. Jag gick in i röd zon.

Efteråt var jag så arg så att jag skakade och nu, 3 timmar senare så har det fortfarande inte släppt. Men jag har klivit ut ur ordlösheten…

Det är ändå rätt fascinerande att de bara genom sin blotta närvaro stör mig så att jag inte längre fungerar riktigt. Dessa personer står för en syn som jag varken kan förstå eller acceptera. De är motståndare till att ”främlingar” jobbar som poliser, anser att judeutrotningen under andra världshistorien är ett påhitt och att kungen sviker Sverige när han pratar om mångkultur, De säljer böcker om rasbiologi och hyllningar till Hitler.

På sin hemsida skriver de att de ”representerar ett folk, kultur och historia”, vilket stör mig enormt. De här människorna representerar varken mig, eller de flesta utav den svenska befolkningen. Jag känner ingen som har sådan förvriden syn på människor och historia och helt saknar empati som de här unga förvirrade pojkarna. Och då påstå att de ”företräder ett särintresse – svenskarnas” är en redig lögn. För svenskarna i allmänhet, och jag i synnerhet tycker inte som svenska motståndsrörelsen. Det är bara att titta på senaste valet där deras politiska företrädare ”nationaldemokraterna” fick 3064 röster. ”Sverigedemokraterna” (som patrasken själva tycker är för mesiga) fick visserligen 2,95% av den totala röstmängden, men är ändå en ytterst marginell del i Sverige i stort.

I alla fall tillräckligt marginell för att man inte kan påstå att dessa förvridna pojkar företräder Sverige eller svenskarna.

De saknar de värderingar som jag anser vara grundläggande för att fritt och öppet samhälle. De skriver på sin hemsida att "Den nationella befrielsekampen skall inte följa några vedertagna ”konventioner” eller regler.” Vad kan vi vänta oss av dessa småpojkar framöver? I veckan grep polisen en grupp som planerade ett attentat i Västervik. Kamrater till dessa pojkar har gripits och dömts för brott som misshandel, mord och rån. De utnytjar de demokratiska möjligheterna när det passar dom, men har inga problem att bryta mot de samma om det främjar deras syfte. Vad kommer hända om de någon gång får makten?

Jag tror på demokrati och är förbannat glad att jag är född i ett land där jag fritt kan uttrycka min åsikt. Det innebär att jag även måste låta patrasket uttrycka sin. Men det tar emot.

Påstå inte att ni representerar Sverige, för det är även mitt land.