En attggöralista som bara växer...

Gårdagen spenderade jag bara ett stenkast från Stegeborgs slottsruin. Vi har för vana att lägga våra LAG-möten ute i området, och denna gång var det således Vikbolandets tur att agera värd. Att Stegeborgsgården var en Kristen anrättning gick det inte att ta miste på, psalmböcker, barnbiblar, bibelcitat duggade tätt i lokalen. Själva möteslokalen var ställets kyrka/kapell och hade fönster åt tre håll. Det var nästan så att man blev lite salig, men det berodde nog mer på att solen sken och regnet öste ner om vartannat. När solen sken glittrade vattnet utanför, och när regnet föll forsade vattnet ner för den runt 30m höga klippvägg som utgör områdets östliga gräns. Gudomligt helt enkelt.

Nu sitter jag och försöker få ordning på mina kråkfötter från igår, och skapa någon form av protokoll. Jag är nu på punkt 4, av 22..

Jag började dagen med att skriva en "att göra lista" det blev snabbt 5 punkter, under dagen har sedan tre tillkommit och en strukits. När jag går hem idag räknar jag med att minst 6 kommer finnas kvar inför måndagen. Måndag då det är städdag på kontoret, jag ska på möte på en ö i södra Valdemarsvik och sen på två C möten på kvällen. Det är mycket nu. Helt enkelt. Ska även försöka deklarera i helgen.

Men va fan, man ska vara glad över att man har ett jobb. En av våra ungrepresentanter i LAG, berättade att hon fortsätter att studera på distans, inte för att hon behöver (hon har redan examen från 4-årigt universitetsprogram) utan för att hon inte får något jobb, men behöver pengarna... Den andra ser fram emot att börja studera i höst, då det innebär att hon kommer gå från Alfakassans ca 4300kr/mån till studiestödets 6700;-.

Herregud. Och här sitter en annan och plockar ut runt 15000;-, men ändå beklagar sig över killens idiotiska dubbelinköp av tidningar, den satans thornvideon, skit-Glocalnet-räkningar, samt Mondeon och Plumsings reparationer och hjul. Och att man har för mycket att göra.

Jag är glad över att jag har ett jobb. Känner mig fanimej privilegierad som har ett jobb, som inte bara inbringar pengar utan även ger mig personliga utmaningar, ger mig möjlighet att växa och där jag ständigt får användning för min förmåga att lösa problem. Fritt, självständigt, roligt och utmanande. Vad mer kan man begära?

Högre lön.

Hehe.

Sådenna Gullpojkar!

Jimmy Vixtröm tog bilden och Sportbladet fick följande ord från Kåberg:
- I fjärde matchen blev jag utvisad efter ett bråk med Salo och när jag satt i båset sjöng hela hallen ramsan om "Kåbergs flickvän"", det var riktigt, riktigt mäktigt och jag fick faktiskt gåshud, säger Emil Kåberg. - Tänk, 8000 som bara hatar en" Man blir enormt taggad av att höra det. Och stolt, så klart.


Inget ont som inte har något gott med sig..

Undrar om de har med sig den på bussen?

"Jag har hemlängtan... Det är snart tre år sen som jag blev kidnappad från mitt älskade hem vid Klarälvens strand. De Rödvita skäggiga gubbarna som tog mig pratade grötigt och osamanhängande medan de vilt skakade och kastade mig så jag nästan tappade hatten. De placerade mig i ett riktigt blås och regnhål, som jag var tvungen att bo i först då ett år, och sen nu igen. Ett fasligt liv…
Där emellan så var jag visserligen på ett rätt lugnt ställe, men jag kände ändå inte riktigt att jag hörde hemma, för på alla andra ställen jag har varit, så är det lixom jag som varit i centrum. Men i Jeesusköping(?) så var namnet på allas läppar nån de kallade Gud? Det kanske verkar som om jag inte tålde konkurrensen.. men det var mer så att jag blev bortglömd, och han, "korset", var den som man vände sig till efter vägledning. *suck*

Mina rättmätiga ägare, herr Jönsson, har dock gång på gång kämpat för att jag ska få komma hem, och jag har hört det rycktas om att han och kompisarna kanske lyckas i år. Det är killar som man kan lita på.. Konstigt är att när någon säger det här så sker det med mycket sorg och smärta i synen. Kan inte de här rövita gubbarna vara lite glad för min skull? Fast det är klart, vem skulle inte sakna en sån skönhet som mig.

Dags att åka hem! Snart går bussen, och jag ska mé!

/ ”Bucklan”


Se en riktig sandlådehistoria som tv4 ska ha all heder för..

Paggan for president

Det har inget med politik att göra. Paggans dans med.. eheee.. Foppas dans med Mini Me lyfter Paggan till en dimension som ingen politiker tidigare har lyckats med. Vem bryr sig egentligen om att hans partifärg? Han är större än partiet, ämbetet och riksdagen. Han är mannen med skägget som behöver pall för att inte skymmas bakom talarstolen. Han är cool, rolig och alltid i centrum. Han är Sveriges Leif Pagrotsky. Klicka vidare för Skäggskifte-06

Gör det igen, Jönsson.

"KARLSTAD. Färjestad knockade Modo med tre mål på 46 sekunder. Efteråt trappade Färjestads backstjärna Sheldon Souray upp psykkriget mot Modo-målvakten Tommy Salo:– Modos svaghet är Salo. Det är ingen hemlighet, bara att se hur det gick när vi började peppra honom."
STIG DAHLÉN 2005-03-07 09:22

Rond två går av stapeln ikväll i Frölundaborg. Ytterligare en möjlighet för Karlstadslaget att visa Sverige att det inte bara behövs teknik, taktik och tempo om man vill vinna. Man behöver även ett hjärta. Ett Jörgen Jönsson-hjärta.

Och just ja.. det förenklas ju lite om det är Salo som står i det andra målet..


Roger Melin kommer vist till Karlstad tilslut.. Skulle nog ändå föredra om Färjestad kom Linköping.

Prosit!

Åtgärd eller Arbete.

I veckan presenterade S,VoMP sin ide om hur man ska hjälpa de personer under 25år som bara vill ha ett arbete, men som saknar de ”tre års erfarenhet” som efterfrågas i annonsen. Universalmedicinen de senaste åren har ju varit Åtgärder, och det är pillerburken som plockas fram även denna gång. En burk som innehåller 1000 piller. 1000piller till de runt mellan 63 000 och 140 000 unga arbetslösa som idag låter dagarna passera medan de tittar på tv hemma hos mamma.

Hur många är de egentligen? Dessa som Hans Karlsson, vår arbetsmarknadsminister, ska bota? Hasse sa just på Agenda att de var 63 000. Hans motståndare hävdar att de är över det dubbla, och nu på morgonen presenterade en utredning att det rörde sig om 33%, då säkert inräknat alla de i åtgärder och studenter som söker arbete. Känns som en mer relevant siffra.

Dessa plastjobb som pillerburken är fylld med är till för de unga som varit utan arbete i minst två är. Efter 14 dagar som heltidsarbetslös hade jag problem att komma upp på mornarna. Hur hade jag varit efter 730? Hur pigg hade jag vart på ytterligare en åtgärd efter två år hoppandes in och ut mellan praktikplatser och ”skaka tass-kurser”. Hur pigg hade jag varit på att göra ett jobb som egentligen inte efterfrågas. Vad hade det gjort för min arbetsmoral? Min känsla att vara en del av ett samhälle där jag gör skillnad och där jag behövs.

Det är deppigt sa mannen från Navigator på fryshuset. Nog fan är det deppigt att 10% -23% 33% av Sveriges unga står utanför arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att vi inte kan bota sjukdomen med plastjobb. Det krävs en större strukturomvandling för att bli av med pesten som förstör självkänslan på framtidens ledare, forskare, lärare, utvecklare, företagare, ingenjörer. Vi har redan accepterat att vi nog aldrig kommer få det lika bra som våra föräldrar, men som det är nu så kan vi inte ens jobba för det.

Äntligen Lördag!

Hemma efter en hetsig vecka som slutat med kandidat och kampanjutbildning för hungriga bävrar inom Centerpartiet Kalmar län. Platsen var Hotel Corallen i Oskarshamn, och när jag vaknade på morgonen och tittade ut över havet och kobbarna utanför så förstod jag varför folk är villiga att betala miljoner för en kåk vid vattenbrynet..

Måndagen spenderades liggandes i soffan på Storgatan, funderandes på om man blir osympatisk bara för att man blir politiker

På tisdagen kom jag på att så nog inte är fallet då jag på kvällen var på lokal politikerutbildning med Tjust centern. Kanske lite mager uppslutning, men på grund av min oförmåga att lära mig vad folk heter så innebar den lilla skaran tillräcklig utmaning. På morgonen dä hände annars en rätt kul grej. Fördelen med att sitta i en gammal banklokal är, tycker vi på Kustlandet, att man kan låsa in allt värdefullt i det stora kassaskåpet. Och så gör vi varje natt.

Problemet blev ju då när jag kom på tisdagsmorgonen, tog fram nyckeln från vanliga stället, stoppade in den i hålet, och vred oooooo… men va fan.. totalstopp. Jag slet ett tag, men kom på att jag hade ju min computer med mig, så jag kunde koppla upp och koppla bort problemet. 20 minuter senare kom Fisk-Crister, (som hade sin dator i valvet) och efter ytterligare lite slitandes i den 3dm tjocka pansarvalvsdörren så gav han upp och gick in till låssmeden. Låssmeden tryckte och ryckte även han, innan han suckande berättade att om det enda sättet att komma åt innehållet (om inte nyckeln fungerade) var att svetsa och lyfta loss skiten.. kostsam hobby. Det visade sig inte behövas. För efter halva arbetsdagen knallade Gustaf in och bara öppnade dörren. Gissa vilka två som hade hakorna till golvplankorna i sann Tom och Jerry-anda

Onsdagen startade illa. Stinkande illa. Och efter suttit och luktat på nått råttas som gått och dött i Kustlandsväggarna gav jag upp och gick hem. Inte för att det innebar att jag fick någon lugn eftermiddag, eftersom att jag gav mig av in till Västervik på våffeljärnsjakt. Som slutade med en Mondeoleverans till Richards Bilverkstad i Gamleby, fortfarande utan Våffeljärn.

Torsdagen måste väll ses som veckans, om inte månadens, totala höjdpunkt. Dagen började med Ungdomsstyrelsens konferens i Hultsfred, LUPP och Unga Utanför stod på agendan, och jag kan nog påstå att jag kunde mycket utav det som sas, men det är ju aldrig fel att höra att man har rätt. Hehe.. Att kvällen var fantastisk vet alla med lilagula-hjärtan, och att vara på plats i den helheliga staden och se de vitblåa supportrarnas stora tårar rulla ner för kinderna samtidigt som en annan just skrikit sig hes utav lycka fyllde mig med en känsla av … Skadeglädje. Läs hela storyn

Fredagen var dagen då Chifen besökte Gamleby för att snacka om framtiden. Kändes mycket bättre efteråt än vad jag hade hoppats på, ser fram emot resultatet. Jag gav mig även iväg till Oskarshamn för att inse att C är en härlig bladning mellan tuffa och framstående kvinnor och trevliga, respekterande herrar i en skön mix av åldrar I(jag var inte yngst!) Den där hemska stämningen i 80procentsrummer under LBR tror jag aldrig kan uppkomma i dessa sammanhang.

Lördag innebar med skolning i mediakontakt och retorik, återigen är det kul at få saker som man redan vet bekräftade.. hehe.. Ända sen torsdagen innan LBR hade jag sett fram emot lördag kl 15:00, och att jag äntligen hemma igen firar jag med god mat och sömn. Kanske ska jag ta tag i och sätta fast fjädrarna på de sista påskkycklingarna. Det är ju ändå äntligen vår ute..

Det är verkligen äntligen Lördag..

Är jag politiker eller är jag mig själv?

Äntligen hemma efter tre dagar av diskussioner, seminarier, debatter.

Mest intressant var nästan lördagen då vi bussades ut till runt 30 olika bygdegårdar där vi skulle diskutera lika många olika ämnen, jag hamnade i byn Örsås, där dagen skulle handla om fördelar/nackdelar med politiker i bygderåd/samhällsföreningar. Efter en presentationsrunda märkte jag att fördelningen män/kvinnor låg väll på 60/40, och medelåldern runt 60 (jag stoltserade med bottenplatsen i denna församling). Mest intressant var att endast 3 av gruppens 28 personer var opolitiska. 3 var som jag, nyblivna, men utan politiskt updrag nu, och resten, runt 80% var alltså politiker. Och då handlade det inte om att de var ersättare i barn och fritidsnämnden. Aldrig innan har det varit så många politiker samlade i Örsås bygdegård. Det var en lång rad av kommunalråd, vice kommunalråd, oppositionsråd, nämndeordförande, med bred erfarenheter från ordföranderi i ditten och datten nämnder runt om i Svedala. Och denna samling proffspolitiker skulle alltså diskutera om det är bra eller dåligt med politiker i byaföreningar…

Tack och lov så hamnade jag i den enda gruppen med någon så när jämn fördelning, paret Nyström stod för det opolitiska, jag och Urban från Torup hoppas på valutgången i höst, och sen var det 3 socialdemokratiska heltidspolitiker. Peder Nyström från Rejmyre gav de andra 80% lite motstånd då han var den ende som starkt argumenterade för en lokalförening som är helt opartipolitisk, och hade det inte varit för honom så hade dagen både blivit tråkig, trist och ett enda stort sömnpiller.

En intressant iakttagelse var att nästan alla av dessa kommunpampar började med att berätta att de var här för att representera nått Länsbygderåd, eller nån bygdeförening i dalarna. Och min fråga blir då: representerar men lokalföreningen om man har sosserosen eller centerbladet på kavajslaget?

När det var dags att presentera vad gruppen diskuterat, så blev jag anklagad för att framföra motsägande åsikter (inte speciellt konstigt i en grupp med väldigt olika uppfattningar) och fick ta emot spridda skurar av kritik för de kanske inte så politikervänliga argumenten som framfördes. Kan inte heller påstå att mitt uttalande om att ”antingen så är man politiker, eller så är man sig själv” föll i vidare god jord. Men när någon för femte gången, trotts att jag förklarat mig med en turbokäft till en lite långsammare hjärna, började ett inlägg med ”jag är i alla fall mig själv, även när jag är politiker..” så kunde jag inte låta bli att himla med ögonen och sucka ljudligt.

Inte konstigt att många drar sig för att säga vad man tycker, om ett enda felsteg med tungan resulterar i åtskilliga gnälliga kommentarer, och om publiken strävar efter att feltolka budskapet för att plocka poäng som den stora analytikern. Jag skulle kunna skriva spaltmil om hur jag som ung tjej blir utsatt för de klassiska ”Härskarteknikerna”, och då klassiskt nog av medelålders vita män. Om det sen är så att ”fienden” även är politiker så ligger man ruttet till. För att inte hamna i situationer där man riskerar att bli förminskad, tillintetgjord eller tillrättavisad av en fadersgestalt så får man helt enkelt ta och förtrycka spontaniteten inom en, och leka tråk-vuxen. Men vad är en Lotti utan spontanitet, klavertramp och överdriven solidaritet? Måste jag sluta vara mig själv för att slippa förnedrande klappar på axeln och förmaningar? Är man sig själv om man är politiker?