Lokalrevy är bäst när den är lokal.

Ända sen jag första gången som liten gick på Hållstarevyn hemma i Eskilstuna, har jag gillat det här med revy. Hållstarevyn insåg snabbt att lilla Hållsta var för litet att revya om, och valde istället att flytta in till staden och folkets hus (innan det ansågs fint nog att vara på teatern). Där porträtterade de stadens politiker, och sjöng visor om rondeller, sjukhus och storslagna idéer. Det blev ett lokalt folknöje som bara växte och växte, och för många, den enda gången på året då de gick på teatern.

I år har jag beskådat Säffles ” E reckti revy "nästan"”, Eskilstuna revyn med Uffe Larsson (a.k.a. Bantarmannen) och Västerviks ”Sötsaker och lite surt”. Och det är inte bara av lokalpatriotiska skäl som jag ger Västerviks egna högsta betyg. De sjöng, dansade, hade i stort skrivit alla numren själva, och var och vartannat hade en tydlig lokal prägel. Det sjöngs lovsånger till vår Harald, skojades om Akkos villrådighet och om Anitas avgång. Freden gick på grund (Ohåj!), rådhuset och allt annat blev lila och Speedwaysilvret hyllades med dans och toppensång av Ingrid Lindebratt. Fem klöver!

Att Säffles revy inte var lika proffsig kan i grunden förklaras med att kundunderlaget inte är ens i närheten lika stort. Hälften så många föreställningar och med en fjärdedel så många besökare, men med bra humor, livlig fantasi (100 tamgrisar i omloppsbana runt jorden för att hedra fd kommunalrådet Halvar Pettersson (c) ) och korv i pausen! Tre-klöver

Eskilstuna är raka motsatsen, där satsar man på att bli Hela Mälardalens revy, och har därför begränsat lokalkopplingen till att en av karaktärerna festat loss på restaurang Tingsgården. Borta är kopplingen till staden där den framförs, och med det försvinner den gemenskap som blir när publiken får skratta åt något som är eget.
Hade det inte varit för att man minns hur genialiskt Andreas Zetterberg kan vara så hade de nog trillat ner ytterligare. Revyn är bra, stundom riktigt rolig, men utan lokalanknytning ger det en känsla av att man kan se något av högre klass 12 mil öster ut.Två klöver och en halv för Z.

Februari börjar och revyåret är slut… en nackdel med att bo på landet är att det är långt till bra teater. Tycker jag, men kankse inte sambon som tvingas förlja med.. :)

Min första dag som politiker

Förra tisdagen gjorde jag storstilad entré (ha!) på mitt första möte i Barn och Utbildningsnämnden. Förmiddagen ägnades åt korvstoppning av oss nykomlingar. Eftermiddagen år att besluta om vem som har rätt att fatta vilka beslut så att vi som ska fatta beslut inte behöver ta dom besluten. D-e-l-e-g-a-tion.

Minst överraskande

Vet inte vad jag hade väntat mig, men det kändes mindre konstigt än vad jag hade räknat med, att slå sig ner i stolen längs det hyfsat stora bordet. Har kanske blivit gammal (25 år och 357 dagar) och vant mig vid att sitta i ring och begära ordet.

Mest Överraskande

Blev riktigt förvånad när jag insåg att bara fyra (4!) av de ordinarie mandatet besitts av kvinns. Två på varje sida av bordet. Trodde att Barn och Utbildning (BUN) var en typisk kvinnonämnd, men icke. Kanske blir bilden klarare när jag tillägger att 7 av 15 ersättare är kvinnor. Det saknas knappast inte intresse, utan kofötter…

Intressanta nya kunskaper:

BUN gjorde ett överskott på runt 3 miljoner 2006
BUNs verksamhet kostar runt 1,7 miljoner om dagen
Alltså kan man driva nämnden i nästan 2 dagar till för 2006 års pengar (hurra, en sån marginal!)

Intressanta iakttagelser

Karaktärer finns det självklart, och jag har inte lärt känna dom än, men la ändå märke till att:
en del tycker mycket om att säga det som dom vill ha sagt, och sedan gärna säga det igen, och gärna en gång till så där på slutet, innan de avrundar med att säga det en gång till.
Och:
andra sitter mest och ser bistra ut. Är det för att de är i opposition, eller för att kaffet smakade så illa?
Och:
den ökända mat-häxan på stadt var inte alls så otrevlig...
Och:
du kan alltid lita på miljöpartiet lever upp till sitt rykte och håller koll på etiken.

Har börjat skissa på en egen UngVision 2010 för Västervik. Dagens besök i Linköping, och julens studiebesök på UNO i Karlstad gav mig flera idéer om hur vi kan vända skeppet…

Föreningen Jilsmo-Blom proudly presents...

...Silverpilen!

I’m gonna wrap it all in plastic..

Sa i morse adjö till vår trogne gröna följeslagare. I helgen blir han utbytt mot en lite nyare, lite större, mycket silvrigare och definitivt svenskare automobil. Fredde sköter bytet medan jag tar tåget till tuna för att gå på revyn och fira min födelsedag i förskott. Tanten blir gammal, hela 26år den 31 januari. Och bara för att stilla nyfikna - köpet av kombibil innebär inte att jag är på smällen, utan bara att min sambo inte kan bara ta med sig det nödvändigaste när vi ska ut och åka..

- pip -

Kom på idag att jag ska se till att alla min papper på skrivbordet ligger i plastmappar. Det händer förvånansvärt ofta att jag i en yvig gest välter omkull någon av mina sparade kaffekoppar, och att då det fyra dagar gamla kaffet skyndsamt rinner ut över skrivbordet. När det hände idag så klarade sig alla mina pappersvaror utmärkt, eftersom att de förpackats i plastfickor av någon smart person. Jag behövde bara sträcka mig efter toa-rullen (som jag har i bokhyllan bakom mig) och torka rent likt wetex-reklamen. En sån start på helgen!

- pip -

Är mycket nöjd över mitt senaste inköp. Värsta tantvarningen, jag vet, men känslan av att krypa ner i sängen bredvid något riktigt varmt är obetalbar, och det kostade i detta fall bara 10kr och lite vatten. Jag tycker, även om det känns fel, att det är rätt gött med denna icke-existerande vinter. Inga frostbitna kinder och iskalla lår. Bara lite småkyla som en halsduk och vinterjacka kan fixa. Kanske bor jag bara i helt fel land – Skåne nästa?

- pip -

Posten i Gamleby är underbar. För ett år sedan levererade de ett Panduro paket som jag beställt – till kyrkan. Jag får fakturor hem som ska till jobbet, och hempost till jobbet. Innan jul bevisade de återigen vilken koll de har på alla i byn, när de levererade ett julkort som skulle till Anna (slutade här i maj, och bor också i byn) till oss på kontoret. Vi kastade ett öga på det, och tyckte att det var trevligt att Anna skickat ett julkort till oss. Det tog några dagar innan polletten trillade ner och vi såg att det inte var under ”önskar” som det stod Anna, utan på adressraden…