Sommartider i Gamleby..

..Tyska är det nya offentliga språket. Secondhandbutiken "hand i hand" utanför mitt fönster har konstant besökare. Det är fullt på Costas uteservering och alla borden hos bageriet är upptagna.

Då stänger byns enda cafe för sommaren och jag måste gå till centrum för att köpa glass..

Känt folk i byn!

Från säkra källor har jag hört att Lasse "Simba" Lejonborg siktats BÅDE på Leifs Järn och Isacssons Antik och kuriosa. Om Lasse spenderade några av sina (sista?) statligt intjänade slantar i Gamlabyn färtäller däremot inte historien. Men vi kan ju hoppas...

Jag vill inte uppmana er till att följa efter i alla Lasses fotspår (då vissa tilltag kan föra dig rätt vilse - eller rakt in på sap-net) Men i detta fall tycker jag att du ska göra som Lasse - semestra i Gamleby!


obs! bilden är manipulerad..

Stockholm ger mig hemlängtan

Tog bussen till Sthlm i fredags för att bilda föreningen U LAND – ung på landsbygden. Och som vanligt när jag passerade Södertälje så dök känslan upp, som jag alltid får när jag ser de höga husen uppe på bergen... ”Ta mig hem”

Bara färgskalan – elva nyanser av grått – gör ju vem som helt deprimerad, och om man är van att äta frukost med en blåmes kvittrande utanför fönstret, och Garpedansberget i bakgrunden, då är det svårt att verkligen se tjusningen med all asfallt.

Några intressanta iakttagelser gjorde vi landsbygdspatrioter:

• På höghusen i Hallunda har man teglat i siluetten av en tall.
• På folkets hus kan man köpa 30 olika vykort från Botkyrka. 25 av dessa är på små röda stugor med vita knutar, snölandskap med skidåkare, vitsippsbackar, skogsområden m.m.

Den första iaktagelsen kan man tolka som ett försök att mitt i denna höghusdjungel få en koppling till det naturliga. Den andra .. tja.. vem vill ha ett vykort med en bild på Elverket i Botkyrka eller någon annan grådassig byggnad? Nä, bättre är då att försöra sälja kommunen med bilder på det som ingen tror finns där. dvs landsbygdsmiljöer.

Här nere hos mig finns det hur mycket som helst - kanske ska vi trycka upp vykort med höghusen på Hagaberget?

- pip -

Dagens fråga:
Vem var det på ”ost och deli” som bad Fredde hälsa till mig?

FörTjust i bandy?

Var för just en vecka sedan på mitt livs första bandymatch. jag som tidigare avfärdat denna bollsport med en rysning gjorde en tvärvändning efter att jag i början av veckan fått mina protester om kyla, vind och inga tacklingar avfärdade med prat om fart, spänning och närhet. Att bandyälskaren tidigare spelat hockey gav lite extra tyngd till argumenten.

Så när fredagen kom och Fredde kom hem med från jobbet med frågan från jobbet: ”bandy i helgen? fick helt oväntat ett ”ok” tillbaka.

Lite narrad blev jag när jag plockade fram termobyxorna av märket fjällräven, som jag haft i mon ägo sen jag var hästtjej med fjordhäst vid namn Urax. Men när jag stod där vid sidlinjen, på ett sittunderlag, så var jag förbannat glad över varje tyglager som omgav min kropp. Vi hade övrigt förberett oss rätt bra med kaffetermos och choklad i axelväska, något som vi var överraskande ensamma om.

Hjärtat mitt smalt, trotts kylan, när Gamlebylaget gjorde titt första mål. Den dova applåden från publiken och fyrverkerier mot den klarblå skyn fyllde på ordentligt i mysbägaren.

Det gick bra för Tjustbandy den här lördagen, som slog serieledande Nävelsjö med 10-7. En hel del gnäll på domarna och ett rätt hängigt bortalag fick vi se för ynka 40kr i entré. Jag förbannade mina Timberlandskor att de inte var bättre fodrade i sulan, något som jag sen are i veckan åtgärdade, samtidigt som det då åter stod 4plussgrader på termometern. Lite sent kanske, men nu finns det inget som hindrar mig för att gång efter gång kunna se Tjust spöa skiten ur andra amåländska byalag..

I’m gonna wrap it all in plastic..

Sa i morse adjö till vår trogne gröna följeslagare. I helgen blir han utbytt mot en lite nyare, lite större, mycket silvrigare och definitivt svenskare automobil. Fredde sköter bytet medan jag tar tåget till tuna för att gå på revyn och fira min födelsedag i förskott. Tanten blir gammal, hela 26år den 31 januari. Och bara för att stilla nyfikna - köpet av kombibil innebär inte att jag är på smällen, utan bara att min sambo inte kan bara ta med sig det nödvändigaste när vi ska ut och åka..

- pip -

Kom på idag att jag ska se till att alla min papper på skrivbordet ligger i plastmappar. Det händer förvånansvärt ofta att jag i en yvig gest välter omkull någon av mina sparade kaffekoppar, och att då det fyra dagar gamla kaffet skyndsamt rinner ut över skrivbordet. När det hände idag så klarade sig alla mina pappersvaror utmärkt, eftersom att de förpackats i plastfickor av någon smart person. Jag behövde bara sträcka mig efter toa-rullen (som jag har i bokhyllan bakom mig) och torka rent likt wetex-reklamen. En sån start på helgen!

- pip -

Är mycket nöjd över mitt senaste inköp. Värsta tantvarningen, jag vet, men känslan av att krypa ner i sängen bredvid något riktigt varmt är obetalbar, och det kostade i detta fall bara 10kr och lite vatten. Jag tycker, även om det känns fel, att det är rätt gött med denna icke-existerande vinter. Inga frostbitna kinder och iskalla lår. Bara lite småkyla som en halsduk och vinterjacka kan fixa. Kanske bor jag bara i helt fel land – Skåne nästa?

- pip -

Posten i Gamleby är underbar. För ett år sedan levererade de ett Panduro paket som jag beställt – till kyrkan. Jag får fakturor hem som ska till jobbet, och hempost till jobbet. Innan jul bevisade de återigen vilken koll de har på alla i byn, när de levererade ett julkort som skulle till Anna (slutade här i maj, och bor också i byn) till oss på kontoret. Vi kastade ett öga på det, och tyckte att det var trevligt att Anna skickat ett julkort till oss. Det tog några dagar innan polletten trillade ner och vi såg att det inte var under ”önskar” som det stod Anna, utan på adressraden…

Betraktelser kring torget...

I mitten av mars smällde det plötsligt till i dåvarande “Batchens” lokaler. Det var tack och lov ingen gammal granat från lagret som exploderade. (Batchen var faktiskt Gamlebys egna svar på Överskotts Bolaget och sålde till 98% avlagda, gråa, militärsaker och överlevnadsutrustning från 40-talet. Strax innan de stängde blev jag erbjuden att köpa en granat för 499kr!)

Det som smällde in var istället en liten röd golf innehållande en inte helt opåverkat snubbe. Hastigheten längs färden på Loftagatan lär varit ca 100km/h, och således runt 70km/h fortare än vad som är tillåtet och lämpligt. Jag hade denna tiden smitit från kontoret (se tornhuset till vänster i bild) men kollegorna berättat att den var en djä-la smäll och att killen i bilen verkade nästan oberörd efter händelsen.

Lite senare, dvs den 18 maj skrev VT om det rättsliga efterspelet kring Gamlebys alldeles egna "vansinnesfärd".

” När han nådde fram till Torget körde han över en trottoar och var ytterst nära att meja ner en kvinna som befann sig på Torget. Han körde en papperskorg och färden slutade i en husvägg.
Skadorna på fasaden har reparerats för drygt 11 000 kronor och kommunen kräver 5 000 kronor för den sönderkörda papperskorgen.”

Det där har:et i sista meningen som är det intressanta i samlingen. Varje dag passerar jag platsen för brottet, och inte har det skett några förändringar av det yttre. Hålet i väggen består, och det enda som påminner en om att det en gång stått en papperskorg där är en två decimeter lång järnstump som sticker upp från gatstenen.

Så vilket hus är det som dom har reparerat? När får vi tillbaka vår papperskorg? Hur gick det med kvinnan?

Frågorna är många...

Liten krabat krävde stor insats

Redan för någon månad sedan vaknade jag en morgon av att det var någon som höll på att gnaga sig genom väggen. Och under ett part veckor kunde jag varje morgon höra denna träspånshungriga lilla krabat strax bakom huvudkudden.

Men det var inte för ens jag en kväll i tv-soffan såg något swicha förbi i ögonvrån som jag bestämde mig för att det kanske är dags att göra något åt det. Min i övrigt mycket orädda sambo talade tydligt om att han minsann inte kunde tänka sig att vittja någon mussmälla och det satte ju lite tonen för hur detta skulle lösas.

Väl inne på ”Leifs Verktyg och Trädgård AB” – en järnaffär som verkligen har a l l t – fanns det att välja på ett tio kronors mordvapen i trä med stålbåge, eller en mycket avancerad sak med vippbräda för 130kr.

Valet var enkelt. Är man så mjäkigt mjuk som jag så går det ju inte att locka varelsen med smaskig ost rakt in i en giljotin. Det blev buren.

Väl hemma stod jag vid kylskåpet och fundera på vilka smaskigheter som kan locka en gnagare valet föll på valnötter och ost och snart var allt riggat och musen hjärtligt välkommen. Följande morgon var osten på vippbrädan borta – och ingen mus i buren.
Samma sak följande dag – nöten borta – och musen likaså.

Samtidigt som värmen slog till så försvann vår gnagare och jag trodde alvarligt att han var borta för gott – eller i alla fall tills hösten och kylan är tillbaka.

Men så igår, när jag och Fredde låg och tittade på Letterman så greppade han (fredrik, inte musen) plötsligt fjärrkontrollen – inte helt ovanligt i sig, men i nästa ögonblick flög den över rummet samtidigt som han skrek ”Råttan är här!”. Där under elementet fick jag syn på en liten, liten muskropp som tog i för kung och fosterland för att klara av att hoppa upp och gömma sig mellan elementet och väggen.

Och där satt han sedan och var säkert övertygad om att hans sista stund var kommen, medan jag och Fredde slog ihop våra jättelika människohjärnor för att överlista hans lilla mushjärna.

”Häll ut waran på golvet” (waran – blodförtunnade medicin) ”knocka den med skohornet” var två av de mindre kreativa förslagen som kom från den av oss som satt hopkurad på sängen. Efter en stunds funderande lyckades jag bygga en fålla där enda utvägen var musburen! Efter lite puttande med ett skohorn så smällde det till och musen var i fällan. Yes!

”Men guu vad söt” var självklart den första kommentaren när jag fick se de två små svarta ögonen som tittade på mig och nosen som den envist försökte trycka genom gallret. ”Vill du titta?” frågade jag Fredrik som i hög hastighet redan satsade på att söka skydd på toan.

I värsta maffiosos stil satte jag mig i bilen med musen på passagerarsätet och kl 01:15 rullade jag in på en grusväg på andra sidan Garpeberget. Där i skenet av billyktorna öppnade jag luckan och min nyvunna vän satte sina fyra små, små tassar på gruset. Helt chockad av sin nyvunna frihet stod han helt stilla, som att han inte kunde förstå att han skulle klara sig ur detta med livet i behåll. Han förstod nog inte riktigt vilken tur han hade – som träffade mig.

_________________________________________________________

Oj oj oj, vad obekväm Göran Hägglund lät när han bads återge sitt favoritbibelcitat i radioprogrammet ”Människor och tro” Han rabblade igenom det så snabbt och tyst att det enda jag lyckades snappa upp var ”mummel, mummel avbild mummel å så vidare..”.