Stockholm ger mig hemlängtan

Tog bussen till Sthlm i fredags för att bilda föreningen U LAND – ung på landsbygden. Och som vanligt när jag passerade Södertälje så dök känslan upp, som jag alltid får när jag ser de höga husen uppe på bergen... ”Ta mig hem”

Bara färgskalan – elva nyanser av grått – gör ju vem som helt deprimerad, och om man är van att äta frukost med en blåmes kvittrande utanför fönstret, och Garpedansberget i bakgrunden, då är det svårt att verkligen se tjusningen med all asfallt.

Några intressanta iakttagelser gjorde vi landsbygdspatrioter:

• På höghusen i Hallunda har man teglat i siluetten av en tall.
• På folkets hus kan man köpa 30 olika vykort från Botkyrka. 25 av dessa är på små röda stugor med vita knutar, snölandskap med skidåkare, vitsippsbackar, skogsområden m.m.

Den första iaktagelsen kan man tolka som ett försök att mitt i denna höghusdjungel få en koppling till det naturliga. Den andra .. tja.. vem vill ha ett vykort med en bild på Elverket i Botkyrka eller någon annan grådassig byggnad? Nä, bättre är då att försöra sälja kommunen med bilder på det som ingen tror finns där. dvs landsbygdsmiljöer.

Här nere hos mig finns det hur mycket som helst - kanske ska vi trycka upp vykort med höghusen på Hagaberget?

- pip -

Dagens fråga:
Vem var det på ”ost och deli” som bad Fredde hälsa till mig?