Från sjuksängen, men mitt i debatten

Sitter och lyssnar på Conny Tyrberg som vant svingar ordförandeklubban inför en inte alls lika van församling. Opengate lyckas genom någon form av under att leverera en livesändning (skakig, men ändå rätt ok) från Bryggaren där dagens ungdomsdebatt går av stapeln. Något som gör att jag, liggandes i sjuksängen med feber, halsont och glatta ögon, kan lyssna på högstadieelever från Västerviks kommun som debatterar i allt från kollektivtrafik, källsortering, valfrihet till hall med konstgräs. Och så självklart matavgiften på gymnasiet.

Det är verkligen två olika världar som möts. I den ena ringhörnan Conny Tyrberg – kommunens politiska ålderman, och i den andra ringhörnan: 37 högstadieelever som inte dagligdags använder ord som motion, yrkande, avslag, bifall och votering.

Några iakttagelser

Landet spöar stan!
Både förslaget med bussar mellan ”Gränsö – Piperskärr – Västervik” och ”inom Västervik” blev fett nedröstat av kommunens lantisar. ”Ni i Västervik kan faktiskt cykla!”

Flest tjejer i talarstolen
I vilken ålder accepterar vi tjejer passagerarsätet, när vi regerar under de unga åren?

De finns inga enkla svar
Slipade politiker låter inte sina tveksamheter eller funderingar lysa igenom, även om de finns där. De här debatörerna hade inga som helst problem att resonera med sig själva. Något som faktiskt kan ge större tyngd åt det slutliga yrkandet.

Dagens citat
”Det är väll lika långt från Västervik till Gamleby, som från Gamleby till Västervik”

Febertankar
Alla som jag känner vet, att jag inte är något stort förespråkare av Ungdomsråd som ska utspelas på samma sätt som ett vanligt fullmäktigemöte. Vanligtvis så är det runt en tre –fem unga som har lätt för sig att imitera det ”vuxna”, som begär ordet, går upp i talarstolen och känner sig bekväma i den krystade och konstlade miljön.

Kanske har jag ändrat uppfattning. Jag hörde Conny ropa upp minst 14 olika namn till talarstolen, vilket tyder på att man i skolorna gjort ett mycket bra förberedelsearbete. Kanske, kanske…

Och så en fråga
Vem fan satt med i utskottet som diskuterade ”Ungdomsfestival Västervik” och sa till ungdomarna att det inte var kommunens sak att arrangera aktiviteter för unga istället för att visa på allt som kommunen kan göra.

Stockholm ger mig hemlängtan

Tog bussen till Sthlm i fredags för att bilda föreningen U LAND – ung på landsbygden. Och som vanligt när jag passerade Södertälje så dök känslan upp, som jag alltid får när jag ser de höga husen uppe på bergen... ”Ta mig hem”

Bara färgskalan – elva nyanser av grått – gör ju vem som helt deprimerad, och om man är van att äta frukost med en blåmes kvittrande utanför fönstret, och Garpedansberget i bakgrunden, då är det svårt att verkligen se tjusningen med all asfallt.

Några intressanta iakttagelser gjorde vi landsbygdspatrioter:

• På höghusen i Hallunda har man teglat i siluetten av en tall.
• På folkets hus kan man köpa 30 olika vykort från Botkyrka. 25 av dessa är på små röda stugor med vita knutar, snölandskap med skidåkare, vitsippsbackar, skogsområden m.m.

Den första iaktagelsen kan man tolka som ett försök att mitt i denna höghusdjungel få en koppling till det naturliga. Den andra .. tja.. vem vill ha ett vykort med en bild på Elverket i Botkyrka eller någon annan grådassig byggnad? Nä, bättre är då att försöra sälja kommunen med bilder på det som ingen tror finns där. dvs landsbygdsmiljöer.

Här nere hos mig finns det hur mycket som helst - kanske ska vi trycka upp vykort med höghusen på Hagaberget?

- pip -

Dagens fråga:
Vem var det på ”ost och deli” som bad Fredde hälsa till mig?

Lokalrevy är bäst när den är lokal.

Ända sen jag första gången som liten gick på Hållstarevyn hemma i Eskilstuna, har jag gillat det här med revy. Hållstarevyn insåg snabbt att lilla Hållsta var för litet att revya om, och valde istället att flytta in till staden och folkets hus (innan det ansågs fint nog att vara på teatern). Där porträtterade de stadens politiker, och sjöng visor om rondeller, sjukhus och storslagna idéer. Det blev ett lokalt folknöje som bara växte och växte, och för många, den enda gången på året då de gick på teatern.

I år har jag beskådat Säffles ” E reckti revy "nästan"”, Eskilstuna revyn med Uffe Larsson (a.k.a. Bantarmannen) och Västerviks ”Sötsaker och lite surt”. Och det är inte bara av lokalpatriotiska skäl som jag ger Västerviks egna högsta betyg. De sjöng, dansade, hade i stort skrivit alla numren själva, och var och vartannat hade en tydlig lokal prägel. Det sjöngs lovsånger till vår Harald, skojades om Akkos villrådighet och om Anitas avgång. Freden gick på grund (Ohåj!), rådhuset och allt annat blev lila och Speedwaysilvret hyllades med dans och toppensång av Ingrid Lindebratt. Fem klöver!

Att Säffles revy inte var lika proffsig kan i grunden förklaras med att kundunderlaget inte är ens i närheten lika stort. Hälften så många föreställningar och med en fjärdedel så många besökare, men med bra humor, livlig fantasi (100 tamgrisar i omloppsbana runt jorden för att hedra fd kommunalrådet Halvar Pettersson (c) ) och korv i pausen! Tre-klöver

Eskilstuna är raka motsatsen, där satsar man på att bli Hela Mälardalens revy, och har därför begränsat lokalkopplingen till att en av karaktärerna festat loss på restaurang Tingsgården. Borta är kopplingen till staden där den framförs, och med det försvinner den gemenskap som blir när publiken får skratta åt något som är eget.
Hade det inte varit för att man minns hur genialiskt Andreas Zetterberg kan vara så hade de nog trillat ner ytterligare. Revyn är bra, stundom riktigt rolig, men utan lokalanknytning ger det en känsla av att man kan se något av högre klass 12 mil öster ut.Två klöver och en halv för Z.

Februari börjar och revyåret är slut… en nackdel med att bo på landet är att det är långt till bra teater. Tycker jag, men kankse inte sambon som tvingas förlja med.. :)

Min första dag som politiker

Förra tisdagen gjorde jag storstilad entré (ha!) på mitt första möte i Barn och Utbildningsnämnden. Förmiddagen ägnades åt korvstoppning av oss nykomlingar. Eftermiddagen år att besluta om vem som har rätt att fatta vilka beslut så att vi som ska fatta beslut inte behöver ta dom besluten. D-e-l-e-g-a-tion.

Minst överraskande

Vet inte vad jag hade väntat mig, men det kändes mindre konstigt än vad jag hade räknat med, att slå sig ner i stolen längs det hyfsat stora bordet. Har kanske blivit gammal (25 år och 357 dagar) och vant mig vid att sitta i ring och begära ordet.

Mest Överraskande

Blev riktigt förvånad när jag insåg att bara fyra (4!) av de ordinarie mandatet besitts av kvinns. Två på varje sida av bordet. Trodde att Barn och Utbildning (BUN) var en typisk kvinnonämnd, men icke. Kanske blir bilden klarare när jag tillägger att 7 av 15 ersättare är kvinnor. Det saknas knappast inte intresse, utan kofötter…

Intressanta nya kunskaper:

BUN gjorde ett överskott på runt 3 miljoner 2006
BUNs verksamhet kostar runt 1,7 miljoner om dagen
Alltså kan man driva nämnden i nästan 2 dagar till för 2006 års pengar (hurra, en sån marginal!)

Intressanta iakttagelser

Karaktärer finns det självklart, och jag har inte lärt känna dom än, men la ändå märke till att:
en del tycker mycket om att säga det som dom vill ha sagt, och sedan gärna säga det igen, och gärna en gång till så där på slutet, innan de avrundar med att säga det en gång till.
Och:
andra sitter mest och ser bistra ut. Är det för att de är i opposition, eller för att kaffet smakade så illa?
Och:
den ökända mat-häxan på stadt var inte alls så otrevlig...
Och:
du kan alltid lita på miljöpartiet lever upp till sitt rykte och håller koll på etiken.

Har börjat skissa på en egen UngVision 2010 för Västervik. Dagens besök i Linköping, och julens studiebesök på UNO i Karlstad gav mig flera idéer om hur vi kan vända skeppet…

mina två insändare till VT får kicka igång valrörelsen 2006

En plats där man kan växa
Många mindre städer dras med en ökande medelålder och minskande grupp ”unga vuxna”, något som brukar resultera i att man ropar efter möjlighet till högskoleutbildning på orten.
Men vi kan inte förvänta oss att de som är unga idag kommer att stanna i Västervik, och hålla sig inom Tjustbygdens gräns tills det är dags att flytta in på hemmet. Det är inte det bästa varken för individen eller för kommunen.

Jag vill att alla som växer upp i Västervik ska få möjlighet att på olika sätt utmana och utveckla sin kreativa förmåga, genom att skapa möjlighet för unga att ta initiativ och genomföra sina idéer. Detta ska kunna ske både i och utanför det existerande föreningslivet och absolut även i skolan. Jag kommer att arbeta för att alla unga ska ha möjlighet att söka pengar för att själva förverkliga sina idéer på fritiden, och att alla unga ska få testa på att vara företagare i skolan.Chansen att få vara entreprenör i det lilla kommer ge många extra kött på benen och större självförtroende inför de större valen som kommer. Efter flytt till andra städer för utbildning och arbete kommer de förhoppningsvis minnas Västervik som en bra plats att växa upp på, en plats där man tar (ungas) idéer på allvar och där man vill att ens egna barn växer upp. Med sig tillbaka tar man nya idéer och intryck som får hela kommunen att växa.

Låt oss göra Västervik till den bästa platsen att vara ung. En plats där man kan växa.

Lotti Jilsmo Centerpartiet

Lokala insatser mor ungdomsarbetslösheten
I Västervik är någonstans mellan 15 och 25 procent av alla unga utan arbete. För att komma till rätta med statistiken så krävs det engagemang från både riksdag och kommun. Centern har kommit med flera förslag som ska hjälpa unga ut till riktiga jobb. Men det gäller även att vi lokalt vågar och vill satsa för att stötta alla som är unga och utan arbete här och nu. Jag har haft åtta olika arbetsgivare sedan jag för tre år sedan stod på startlinjen till arbetslivet. Jag hade tur, ett ideellt engagemang i föreningen Rockparty gav mig en första anställning och kontakter som fört mig vidare. Men då jag varit i kontakt med arbetsförmedlingen har jag inte fått något stöd, eller någon hjälp vidare. Bara gått på underliga möten som slutat med en klapp på axeln och "vi ses om en månad". Skapandet av Joes Garage och Vägledningscentrum i Västervik är satsningar i rätt riktning som verkligen kan göra skillnad. Men det behövs mer. Vi måste fortsätta att titta utanför kommunen och inspireras av arbetet i Skellefteå, Karlstad och Borås. Se hur de stöttar och skapar möjligheter för unga att hitta den egna vägen till arbete, och hur lokala insatser verkligen kan förändra. En röst på centerpartiet i september gör att tröskeln för unga in på arbetsmarknaden för alla unga i framtiden inte kommer att vara lika besvärlig att komma över.

Lotti Jilsmo, Centerpartiet