Jag kan sätta pengar på att det är bättre att bo i Munkfors än i Lund

svar på Fokus undersökning om livskvalitet

Tidningen Fokus presenterade den 15 juni en lista över vilka kommuner som är bäst respektive sämst att bo i. För mig säger Fokus utredning mer om storstadsbors värderingar och prioriteringar än om livskvaliteten i de kommuner som rankas. De tre topplaceringarna på listan kneps av Skånekommuner och sju av de elva första kommunerna ligger kring Stockholm. Längst ner på listan hittar vi ett antal mindre kommuner – ja dit förpassas i stort sett Sveriges alla hålor, mer eller mindre medvetet av Fokus redaktion. Jag hade gärna spenderat min första semesterdag i trädgården om jag inte ansåg att Fokus rankinglista är rent skadlig för svensk landsbygdsutveckling, en fråga som vi i vår förening brinner passionerat för. Undersökningen förtjänar därför ett svar.

Normalt tycker jag inte att man ska bry sig så mycket om den här typen av rankningar, men det finns anledning att titta lite närmare på just den här listan. Kriterierna är utvalda med storstadsregionen som norm och det tragiska är att resultatet tyvärr riskerar att sänka självförtroendet hos lantisar som jag. Invånare i Tierp (plats 269), Högsby (278) och Munkfors (290) som trivs riktigt bra i sina hemorter får nu reda på av Fokus att de har fel och borde vara missnöjda med sin kommun.

Vad har då Fokus tittat på i sin undersökning? Ett av kriterierna är ”miljöskyddade områden”, något som säkert är viktigt i stadsmiljö där ofta naturreservaten är den enda gröna du kan hitta i närheten. Fri från bebyggelse innebär de andningshål för hundägare och motionärer och genom att miljöskydda området kan staten försäkra sig om att inga stadsplanerare förvandlar ytan till parkeringshus.

På landsbygdens däremot finns inte behov att på samma sätt skydda grönområden. De flesta arealer i Sverige är inte ”hotade” av bebyggelse, utan ör och förblir skog och äng. Vi kan vara rätt säkra på att ingen kommer att bebygga alla Jämtländska skogar med köpcentrum och hyreshus de närmsta 25 åren, oavsett om de är skyddade av lag. Små landsbygdskommuner som saknar skyddad natur straffas i Fokus undersökning. Det borde nästan vara tvärtom.

Eller ta en titt på kriterierna ”skattekronor”, ”kommunal skattesats” och ”nettoförmögenhet”. Generellt är lönenivåerna lägre på landsbygden än i storstaden, som följd av att en lägenhet på 105 kvm i Gamleby kostar ungefär hälften av en liknande i Stockholm. Det är även svårt att göra vinster på fastighetsmarknaden för enskilda då priserna på bostadshus står rätt still. De lägre lönerna kombinerat med färre invånare (och därmed bristen på stordriftsfördelar) innebär att små kommuner kan behöva ta ut en högre skattesats för att få ekonomin att gå runt. Enligt SCB:s ”årsbok för Sveriges kommuner” betalar en Nackabo 37.672 kr i skatt årligen mot Munkforsbons 33.438 kr detta trotts att skatten i Munkfors är 2,3 procentenheter högre än i Nacka. Men vad har dessa siffror egentligen för påverkan på livskvaliteten?

Befolkningens spridning i landsbygdskommunerna innebär även att det ofta behövs mindre enheter inom skola och äldreomsorg. Landsbygdsskolor och äldreboende på mindre orter innebär en ökad livskvalitet för barn som kan gå och cykla till sin skola och för äldre som kan stanna i en välbekant miljö även när de behöver mera omsorg. Småskalighet kostar ibland lite mer, men prioriteras på många håll eftersom närheten anses viktig för just livskvaliteten. I Fokus undersökning blir resultatet det motsatta då ”utgifter för skola och äldreomsorg” är två kriterier som gör att dessa merkostnader istället ses som negativa.

Stockholm är Sveriges mediala centrum, här bestäms vad som är inne och ute, rätt och fel, norm och abnorm. Därefter förmedlas bilden över landet. Bilden av att det är i staden allt händer och att det är där man ska vara för att lyckas hindrar invånare i de mindre orterna från att känna sig stolta över just sin identitet. Att unga lämnar sin lilla kommun efter gymnasiet för vidare studier eller upplevelser i större städer är idag naturligt och utvecklande. Men det är inte bra att dessa unga inte tillåts att känna stolthet över den plats som de kommer från bara för att den saknar naturreservat och serveringstillstånd. Det finns stora möjligheter för företagande på landsbygden, men precise som i Stockholm behövs det både entreprenörer och arbetskraft. Utredningar med Stockholmsperspektiv som felaktigt utmålar mindre orter som sämre är inte bara negativt för landsbygdsföretagandet utan även för hela landet.

Man kan misstänka att personalen på Fokus förmodligen själva har valt att bosätta sig i en storstadsregion därför att de värderar storstadens fördelar högre än landsbygdens. Åsikter som säkerligen har påverkat deras val av kriterier för denna högst subjektiva undersökning. Om en tvättäkta lantis valt kriterier för att undersöka ”var det är bra att bo” hade man kanske istället tittat på närheten till den riktiga naturen, avstressande miljöer i vardagen, ren luft, möjlighet till inflytande och allmän trygghet. Då tror jag att kommuner som Munkfors, Högsby, Tierp och min egen kommun Västervik kommit betydligt högre upp på listan samtidigt som Skånekommunerna och Stockholmsförorterna hamnat utanför topp tio.

Fokus har genom listan skapat en riktig ”snackis”, som förtjänar den uppmärksamhet den fått om man bara ser till nedlagd journalistiskt arbete och smart PR-känsla. Men den säger inget om var det är bäst att bo.


Lotti Jilsmo, informationsansvarig och magasinredaktör, Föreningen Ung på Landsbygden - U LAND

Föreningen Ung på landsbygden - U LAND strävar efter att lyfta fram landsbygden som något att vara stolt över, vända på begrepp, fördomar och visa på landsbygdens fördelar - att bo på landet är grymt! U LAND vill vara en motvikt till media och den allmänna uppfattningen som ger bilden av ”att det är i storstaden den händer och det är där man lyckas”. Vi vill att unga ska vara stolta över sin hembygd och över att bo på landet. www.u-land.se