Som albyl till allergiker

Slog upp morgonens DN och kunde inte släppa annonsen med ögonen.

Först tänkte jag ”tror dom jävlarna att vi är korkade?”, men jag sansade mig och kom fram till att de har drabbats av sin egna form av dyslexi. De saknar helt enkelt förståelse för ordet ”dyslexi” .

Dyslexi är ett fonologiskt problem, det handlar om svårigheten att uppfatta nyanser i ljudströmmar och översätta dessa till tecken. Hör man inte att det är dubbel-s i buss, så lämnar man lappar på köksbordet med texten att man måste skynda till ”busen”. Felstavningarna kommer som ett brev på posten, och även felaktiga uttal. Dyslexi innebär inte att man har litet ordförråd, eller har dåligt resultat på högskoleprovets ordförståelsedel.

Annonsen ”Dyslexi – för bara pennan över det du vill förstå” visar att Ydis saknar det som Ydis försöker sälja, ordförståelse. Att ”ordet” sedan presenteras skriftligt på en display, gör det hela nästan bara ännu roligare.

Vad är nästa annons? Sälja plåster till Hiv-positiva ”Om du vet vad som är fel, varför behandla hela kroppen”? Eller sälja rullatorer till dementa ”frihet på fyra hjul”? Kanske hörapparater till alla med dysfasi?


Kanske ska Ydis ta och köpa en sån där penna till sig själva?


Ett annat tips ..


Tack Bill Gates för det röda strecket!

Ungvuxen eller missnöjd

I förra veckan kom jag åter in på diskussionen om åldersnoja, en diskussion som jag först gången tog upp när jag firade min 22 födelsedag, och kände mig riktigt, riktigt nöjd med min ålder. Ända tills jag fyllde 21 så var det bästa man kunde säga till mig att jag ”såg ut” eller ”verkade” vara äldre än vad jag var. Att jag sen ibland fick frågan om jag var storasyster, när Helene ligger 4,5 år före mig i kapplöpningen. Sen fyllde jag då 21, och kände mig som 21, såg ut som 21 och tyckte att 21 var som högsta vinsten i Black Jack. Tre år senare har jag lyckats behålla samma känsla, och är nu förbannat nöjd med att vara 24.

Frågan som jag nu ställer mig är: när vänder det. När ruskar jag på mig av stolthet för att någon gissar att jag är yngre än vad det står i passet. När vill jag att folk ska uppfatta mig som yngre. När önskar jag mig tillbaka till det som varit, och klär mig i tighta toppar med ”super babe”-tryck.
Alltså: när blir jag patetisk.

För när man väl nått dit, så får man leva med den känslan sen resten av sitt liv.

Kanske är det det som definerar gränsen till vuxenvärlden. Kanske är det det som skiljer vuxna från unga. Unga blickar framåt, vuxna blickar bakåt, och ”unga vuxna” är den gruppen som jag tillhör, som är fullständigt nöjd med hur det är just nu. För var skulle man annars dra linjen. Åldern är ju bara en siffra i passet, det säger ytterst lite om hur man är eller känner sig.

Jag är nöjd. Hur gammal är du?

Sådant rävspel

a.k.a.

Tilltala mig vid titel, jag är ju finansminsiter.


Hemma på lunchen slog jag på den finaste formen av underhållning som kan skådas på tv. Det är inte säsong tio av ”expedition ö-pakt”, eller säsong åtta av ”titta dom låter”.

Detta går på kanal 24, på en tid då endast sjukpensionärer och arbetslösa kan titta (och enligt Reinfeldt så innebär det ju ingen liten potential).

Under rubriken ”Budgetdiskussioner i finansutskottet” döljer sig en aningen segdragen, men minst lika föraktfylld ordväxling som vi kan finna i ”Snälla lås in mig i en kamerafylld bunker” men mycket mer diskret är ”anknäbben”.

Det bästa är just att påhoppen är så fina, men ändå direkta, och jag, med min aningen konstiga läggning i denna fråga, fnissar av förtjusning i tv-soffan.

Dagens höjdpunkt var när Centerpartisten, under ett långt utlägg till Per Nuder, stakade sig på Nuuud.. tittade med en lyssnande blick åt Nuders hörn, och ändrade till ”Finansministern”, och fortsatte med den titelbaserade tilltalsformen i resten av utlägget.

Politik är en dokusåpa för oss civiliserade. Utan sex, snusk och sprit, men med nästan dagliga löpsedlar om fyllekörning, skattesmitning och godisaffärer. En möjlighet för oss välutbildade och maktgalna att kasta paj på varandra..

Då jag är båda (iaf. enl. mig) och uppenbart redan beslutat mig för att söka till dokusåpan så kvarstår bara det svåraste. Välja parti. Då (M) är läskiga med sin övermedelklasspolitik, (V) varken släppt in kvinnorna eller släppt ut Stalin. (FP) är för .....liberala, (S) lite för korrumperade, (KD) alldeles för tråktransparenta och gudstroende. (MP) för skogsmulleaktiga och verklighetsfrämmande, och (C) går i Reinfeldts koppel. Vem ska man tro på? Och till detta tillkommer att man i valtider ännu mindre än vanligt ska tro på något som de säger. Och ideologierna har sedan länge spelat ut sinn roll.

Kanske får jag göra som vänsterpartisten, som i fredags berättade om sin partisituvation: ”jag är med i ett enmansparti, men det händer ändå att vi inte kommer överens”

om jag bestämde...

…vad skulle jag då göra för att motarbeta ungdomsarbestlösheten?

Har under dagen gått och funderat på detta, då frågan kom till mig kring frukostbordet. Har jag egentligen några lösningar på problemet, eller tillhör jag den enorma skara som aldrig kommer längre än att gång på gång lyfta fram problemen.

Så alla politiker och beslutsfattare, välkomna till Lottis tre-stegsplan.

1. Skapa program som fungerar
Ja, det finns. Men de drivs inte av AMS, eller någon annan institutionaliserad organisation, utan av nyskapande och driftiga företag. Två som är värda att nämna är Communicare Kickstarter och Brainpacker som genom att lyssna på ungas idéer, och genom att låta dom själva få ta tag i sin framtid når resultat bland unga som varit arbetslösa länge. De hjälper till att finna vägar till arbete, och visa på bredden av yrkesmöjligheter. Kanske det bästa som gjorts för unga i Sverige, någonsin.


2. Återinför Lärlingsplatserna
Den största investering en arbetsgivare gör är att anställa en person. Och med den följer ingen garanti, ingen support och ingen återköpsgaranti. Blir det fel är det svårt att ändra, och för att vara säker att det då blir rätt från början så vill man som arbetsgivare ha garantier. Ett tidigare arbete kan vara en garanti, eller i alla fall dämpa oron. Det gäller alltså att minska orosmomentet för våra arbetsgivare, något som vi kan göra genom att låta inskolningen av en ung, ny medarbetare ske inom ett lärlingsprogram. Som arbetsgivare behöver man då inte känna att ”investeringen” direkt måste ge avkastning, och man kan ge sig på att anställa någon som annars hade hamnat längst ner i rundarkivet.

3. Skapa möjlighet för företagande
Kalla det drivhus, startstudio, ungföretagscenter, det spelar ingen roll. Men ge unga möjlighet att utveckla sina idéer i en kreativ miljö. Och framför allt, tro på deras idéer. De sitter på en kunskap som vi andra, lite äldre och grymt försoffade och samhällsvälanpassade tappade i lågstadiet. Föreläsningar, personligt stöd och en plats att sitta på. En plats där man kan mötas och stötta varandra och utbyta erfarenheter.

Att det sen gäller att börja arbeta med entreprenörstanken i lågstadiet, och inte envisas med att spotta ur sig ”det går inte”, ”du har inte tänkt på att” eller ”musikal, det kan du inte leva på, det finns bara 4 musikalartister i Sverige som kan leva på sin hobby..”
Kommentarer som starkt påminner om den gamla klassiska ”det finns en världsmarknad för max 3-4 datorer”.
Ja, vilka är vi att spå vad som kommer fungera i framtiden..

Äpplet faller inte långt ifrån trädet...

Sådan husse sådan hund.. eller hur är det nu man säger.. Mamma Bush tyckte att tillståndet för invånare i NO efter katastrofen ändå var helt ok... eller så ville hon vifta bort lite av kritiken mot hennes son.

"And so many of the people in the arena here, you know, were underprivileged anyway so this (she chuckled)--this is working very well for them."...

ja.. hör själv <- updaterat

fett ska primernas!

Ju fetare skolmat ju bättre, det verkar i alla fall kostymfolket i Bryssel tycka då de till skolorna ger 2kr/l om de serverar helfet mjölk, men bara 1kr/l om det är blå mjölk i glasen. Med osten är det desamma, fet ost 15kr/kr, mager ost = inte en spänn.
Fet glass subventioneras, mager icke. Bagaren som bakar feta bakverk har rätt att hämta hem slantar, men inte bagaren som bakar det brödet som vi har på frukostbordet. (det magra alltså)

Varför?
Jo. det handlar om pengar. EU har ett överskott på fett, och då menar jag inte det som sitter i mitten på de i Bryssel fastklistrade parlamentarikerna och byråkraterna, utan på helt vanligt mejerifett.
Romfördraget som togs någon gång på 50-talet innehöll ett finansieringslöfte till Europas bönder. ”Om ni producerar, och ingen köper, så köper EU” Och med dagens ”non-fat-diet” hysteri så kan inte mejerierna bli av med allt fett som produceras, vilket leder till att EU snällt, och som lovat, köper upp skiten och placerar den på lager som bara växer och växer.

Men som tur är så har de ju en taktik på hur berget inte ska växa ännu mer. En taktik som går ut på att proppa grädden ner i barnen som redan lider av snabbt ökande övervikt, genom att ge skolbespisningarna ett ”offer they can’t refuse” med dagens minimala skolmatspengar.

Men vem i Bryssel bryr sig om det, de blir ju av med fettet.


Tack ”uppdrag granskning” som får mig att bli förbannad på den hand som (delvis) föder mig.

det är som om jag skulle sagt det själv... då kanske ni förstår hur gammal jag börjar känna mig...

I gårdagens VT fann jag fäljande. "gamlebybo" förargas över den ökade mobila laglösheten..

Laglöshet i Gamleby
Imponerande att hastigheten äntligen sänkts till 30 kilometer i timmen på vissa sträckor i Gamleby. Nu till den stora frågan: vem ska se till att denna sänkning efterlevs? Minst 8 av 10 kör en bra bit över 30. Sikten runt gamla torget är i stort sett obefintlig. Jag skulle vilja veta vad syfte är med sänkningen. Ytterligare ett stort problem är mopedåkandet. Helt ok att tonårsgrabbar kör moppe men inte till vilket pris som helst. Många av mopparna är trimmade vilket medför ett himla oväsen alla tider på dygnet. Visst har föräldrarna ett stort ansvar, men när det gäller trafiksäkerhet finns väl även en ordningsmakt med ansvar?! Till stora delar är det laglöst i Gamleby när det handlar om trafik, vilket utnyttjas av de flesta. Det är bara en tidsfråga innan det händer en olycka. Tragiskt med tanke på en annars blomstrande ort.

Gamlebybo

Publicerades igår i VT..

Både jag och fredde skulle kunna varit den som skickade in den.. men det var det inte.. lovar

Skolan förstör ungdomen!

skrev denna till gårdagens VT där en kristdemokrat kastade paj på socialdemokratin, och hävdade att "allians för sverige" kände till den enda och rätta vägen till lösningen på problemet...
men va fan.. bättre att publicera den här.. Även om dagens Ungdomsarbestlöshetsspecial får det att börja brinna i fingrarna på mig igen..


"Håller med i mycket av det som Chatrine Pålsson skriver i sitt inlägg i gårdagens VT. Jag har själv varit i Danmark och besökt en ”Produktionsskola”, vilket är den Danska motsvarigheten till vårt svenska IV-program. Skillnaden är skrämmande. De danska eleverna får bygga sina nya lokaler, laga maten till de andra eleverna, ta fram prototyper på lokala uppfinnares produkter, tillverka egna produkter inom smide, syslöjd, grönsaksodling och snickeri för försäljning. "Learning by doing” på bästa sätt. Under tiden sitter våra svenska elever på någon påtvingad praktik, på ett ställe där de egentligen helst inte vill vara, eller på lektioner med andra elever som är minst lika ointresserade av skolarbete som de själva.

Problemet är att de eleverna redan har sågat sin egna framtid. De är övertygade om att de aldrig kommer FÅ något jobb. För det har dom lärt sig under 9 år i grundskola. Om man inte sköter sig, gör sina läxor, skriver bra på proven, skaffar sin en bra utbildning så FÅR man inget jobb. Och varför ska man då anstränga sig, när man redan vägen mot den eviga arbetslösheten redan är framstakad och oundviklig?

Sverige är på väg åt fel håll och skolan har en stor skuld i problemet. Två av landets främsta entreprenörer har också funderat på hur man stimulerar företagandet i landet. Salvatore Grimaldi, ordförande Företagarna skrev den 2005-08-26 i Aftonbladet att det är Entreprenörerna och inte ingenjörerna som kommer ge Sverige de efterlängtade jobben. Det är människorna som har möjlighet att tänka nytt och annorlunda och som är villiga att satsa sin tid och kraft på att gå från ide till färdig produkt som kommer att skapa möjligheter för personer på landsbygden, småkommunerna och storstäderna.
Putte Svensson, grundare av Hultsfredsfestivalen, VD för RockCity AB i Hultsfred och utsedd till Entreprenör of the Year 2004 av Ernst and Young hävdar att det inte är ”plugghästarna” eller ”studiegenierna” som blir de bästa entreprenörerna, utan att det är just de kreativa hjärnorna som sitter längst bak i klassrummet, med keps och fötterna på borden, som är villiga att gå mot strömmen och testa det dom tror på. Vi andra lyssnar snällt på kören som ständigt maler ”det kan du inte leva på”.

Varför lär vi inte våra unga att bli entreprenörer? Varför lär vi våra unga att det finns ett ”rätt” och ett ”fel”, och om du väljer det senare så kommer du inte FÅ ett jobb. Varför utmanar vi inte de ungas kraft och kunskap och sporrar dom att utveckla och genomföra sina idéer, istället för att försöka stöpa dom i den ”ultimata-anställd”-formen

Förslaget med slopade arbetsgivaravgifter och ingen skatt på hushållsnära tjänster är säkert en lösning som räcker långt om målet är att skapa plats för anställda. Men om vi vill ha en hållbar ekonomisk utveckling, ett starkt företagande och levande landsbygd så bör vi börja med att inte ta död på framtidens entreprenörer redan i skolåldern.