En plats för eldigt politiskta inlägg som varvas med betraktelser, upplevelser och tankar om landsbygden.

onsdag, september 07, 2005

om jag bestämde...



…vad skulle jag då göra för att motarbeta ungdomsarbestlösheten?

Har under dagen gått och funderat på detta, då frågan kom till mig kring frukostbordet. Har jag egentligen några lösningar på problemet, eller tillhör jag den enorma skara som aldrig kommer längre än att gång på gång lyfta fram problemen.

Så alla politiker och beslutsfattare, välkomna till Lottis tre-stegsplan.

1. Skapa program som fungerar
Ja, det finns. Men de drivs inte av AMS, eller någon annan institutionaliserad organisation, utan av nyskapande och driftiga företag. Två som är värda att nämna är Communicare Kickstarter och Brainpacker som genom att lyssna på ungas idéer, och genom att låta dom själva få ta tag i sin framtid når resultat bland unga som varit arbetslösa länge. De hjälper till att finna vägar till arbete, och visa på bredden av yrkesmöjligheter. Kanske det bästa som gjorts för unga i Sverige, någonsin.


2. Återinför Lärlingsplatserna
Den största investering en arbetsgivare gör är att anställa en person. Och med den följer ingen garanti, ingen support och ingen återköpsgaranti. Blir det fel är det svårt att ändra, och för att vara säker att det då blir rätt från början så vill man som arbetsgivare ha garantier. Ett tidigare arbete kan vara en garanti, eller i alla fall dämpa oron. Det gäller alltså att minska orosmomentet för våra arbetsgivare, något som vi kan göra genom att låta inskolningen av en ung, ny medarbetare ske inom ett lärlingsprogram. Som arbetsgivare behöver man då inte känna att ”investeringen” direkt måste ge avkastning, och man kan ge sig på att anställa någon som annars hade hamnat längst ner i rundarkivet.

3. Skapa möjlighet för företagande
Kalla det drivhus, startstudio, ungföretagscenter, det spelar ingen roll. Men ge unga möjlighet att utveckla sina idéer i en kreativ miljö. Och framför allt, tro på deras idéer. De sitter på en kunskap som vi andra, lite äldre och grymt försoffade och samhällsvälanpassade tappade i lågstadiet. Föreläsningar, personligt stöd och en plats att sitta på. En plats där man kan mötas och stötta varandra och utbyta erfarenheter.

Att det sen gäller att börja arbeta med entreprenörstanken i lågstadiet, och inte envisas med att spotta ur sig ”det går inte”, ”du har inte tänkt på att” eller ”musikal, det kan du inte leva på, det finns bara 4 musikalartister i Sverige som kan leva på sin hobby..”
Kommentarer som starkt påminner om den gamla klassiska ”det finns en världsmarknad för max 3-4 datorer”.
Ja, vilka är vi att spå vad som kommer fungera i framtiden..

4 kommentarer:

Blogger Check Yourselfish sa...

Jag ska skriva ut det här, eller kopiera in det i palmen - så jag kan ha punkterna med mig på måndag morgon...

Den första punkten är nog det som jag ska titta närmare på. OCH jag knäckte en sån fet idé idag i ett möte om digital samhällsutveckling som inbefattar arbetslösa och unga!

17:43

 
Blogger Check Yourselfish sa...

Eller hur att jag fick chansen att prata om det här...

Vilket jävla möte!

13:27

 
Blogger Låtti sa...

Är väll som det brukar, Man är inte äkta intresserad att lösa problemen, för det kostar för mycket. Man vill bara kunna säga att man arbetar med frågan.. 360 dagar till valet...

15:10

 
Blogger Check Yourselfish sa...

Kunde inte sagt det bättre själv.

15:20

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida