fan, det var bättre för...

Telefonkö har blivit vår tids största irritationsmoment.
I söndags diskuterade men på radion, om vi som kunder får betala för tiden som vi står i kö på någon växel hos något företag som överfakturerat oss igen (läs Glocalnet och Boxer). Och ja, så är det. Inte nog med att man lägger ner minst en halvtimma varje gång man behöver komma i kontakt med någon av sina leverantörer. Men betalar även för skiten.

Skicka tillbaka mig till 1960.

Såg ett program på svt där man tagit brittiska skolträtta ungdomar och skickat tillbaka dom till en 1964års yrkesskola. Tjejerna fick lära sig sy, laga mat, bada barn och städa. Och killarna fick utbildning i brottning, träslöjd och murning. Helt jämnstältsvidrigt, ja vet. Men..
När dessa killar och tjejer kom hem var det helt förändrade. De hade ett mål med livet, förstod vad som var bra i skolan och ansåg själva att de hade lärt sig att visa respekt för andra – och de tyckte att de var bra. Trotts den hårda disciplinen, med klassiska bestraffningar som ”stå i hörnet” ”motionera tills du spyr”, så grät flera av ungdomarna när de var tvungna att återvända hem.

Vad är det för fel med dagens skola? Med all den kunskap som vi har idag så borde vi kunna ge våra unga mer än en skola från 1964 som avskaffats för att den inte höll måttet. That´ll teach them är ytterligare en sån där kanonproduktion/experiment från england

Posten, kom tillbaka - allt är förlåtet.

taskiga öppettider, nummerlappar, långa köer, gråhåriga tanter, porto som alltid blir dyrare än vad man trodde..

Kom tillbaka! Jag saknar er.

Bakgrunden till min åsikt bygger på en upplevelse om ett stort paket som skickades den 10 augusti från Skåne. Den 17 kom den fram i Gamleby, men ingen avi dök upp i lådan hemma. Jag ringde leverantören och fick ett kollinummer, och fick då se att ”paketet är överlämnat till mottagaren”. Inte hade jag fått något paket, så jag knallade ner till ICA. Paketet var utlämnat, jajamensan, och någon annan måste ha hämtat det åt mig fick jag reda på. Nähää, sa ja och de letade vidare, där på golvet stod det, tillknycklat och halvöppet, trotts att stora ”AKTAS” klistermärken syntes på alla sidor. Det hade hamnat hos kyrkan sa de. Hur kan det hända var min inte allt för oväntade reaktion. Jooo.. det var ju posten som lagt avin i fel låda, det var ju postens fel.. Posten som inte kan skilja på ”Lotti” och Kyrkan i Gamleby. Och det var tur att de såg att det inte var deras paket, och gick tillbaka med det, det ska jag vara tacksam för (vafan, ska jag vara tacksam för att kyrkan är så pass hedlig så att den inte snor mina grejer… om inte de lämnar tillbaka, men kan man då lita på) Men, sa jag efter en stund när hon grymtat över postens slarviga hantering, krävs det inte min namnteckning för att få ut paketet…
Tanten tittade ner i papprena och sa mmmmm…. Det kan ha blivit fel från vår sida också.. jahaja.. tillslut fick jag med mig det redan utcheckade paketet hem, öppnade den redan halvöppnade kartongen och fann allt helt. Phuuuu..

Så snälla posten - kom tillbaka.. jag ställer mig gärna i kö hos er..

Framtida lärare..

..spontant känns det som om framtidsplanerna totalt hamnat på slagsida.

Jag skulle ju bli en framstående miljöekonom, politiker, konsertarrangör, evenemangskonsult, eller klubbägare. I min framtida bar skulle man alltid hitta de coolaste drinkarna och den softaste jazzen på eftermiddagarna och på lördagskvällen skulle man i källan kunna röja till den fetaste rocken och välja mellan ett stort utbud av ale och lager.

Men, det blir aldrig som man har tänkt sig. Det hela började med att jag insåg att mina framtida barn inte ska gå i en kommunal skola (om det inte sker några revolutionära förändringar av institutionsverksamheten). Och nu har jag fått smak på känslan av att se en person förändras och utvecklas. Att gå från ett komma, (,) en suck, ett otänkande stadie, en omotiverad och uttråkad utstrålning till ett äkta djupt och innerligt leende som visar på energi och livshunger.

Jag kan inte förändra världen själv. Men genom att inspirera, utmana och lita på framtidens människor kommer världen att förändras till något annat, och förhoppningsvis bättre.

Hur? Annan pedagogik. Stimulerande miljö. Jämnstäldhet. Förtroende. Entreprenörskap. Eller.. ja vet inte.
Känns bara som att här behövs det en insats för att vi ska nå till det samhälle som så många av oss drömmer om. Vi kan inte förändra världen genom att försöka tvinga den ”vuxna befolkningen” att tänka nytt. Vi måste börja med att visa våra barn hur vi vill ha det.

Sen får jag väll driva klubben på kvällarna. Vem skulle inte vilja ha en lärare som är rockklubbsägare?



Vad stolt jag är över att min kille har sån humor. Bosse här var förmodligen mer stolt över lappen på sitt öra än den sextonde personen vid namn Carl Gustaf som satt i vagnen bakom honom. Känner till ett annat släkte där man numrerar ättlingarna. Bosses mamma kan mycket väl ha hetet Rosa IV.

Kollo året runt.

Jag kommer aldrig glömma Runes leende när hans film visades på storbilden och Jennys busiga blick när hon berättade om hur hon väckte Benjamin den där sista morgonen.
Och vem kan glömma Sonnys låt med solot av Robban på bryggan, eller Matajas, Toomas och Freddes rumpavtryck på Kesos bil.

Jag kommer heller aldrig att glömma hur mycket människor kan förändras bara genom att man litar på dom, lysnar till vad de har och säga och tror på deras ideer.

Skrämmande att de kommer att åka tillbaka till en miljö som gjorde dom till de där bistra och osäkra individerna som de var när de kom.
Tänk om det var kollo året runt?

Bondepower!

I Grästorp har man bestämt sig för att ta vara på det utlysta designåret. Men istället för att knåpa och kladda på en liten duk, så har västgötabönderna använt sina åkrar i konstprojektet. Resultaten kan visserligen bara beskådas från luften, men det gör den bara lite mer svåråtkomlig än tavlor som sitter inlåsta i privata hem eller på lokala museer. Min favorit är nog nästan båtbryggan, eller ”viggen”. Kolla in på G
Någon kanske tycker att detta är det ultimata tecknet för att bönder har för mycket fritid. Men visst slår det död på myten om den okultiverade bondlurken?

Bönderna är ändå rätt bra på att hitta på sköna slogans till sin verksamhet. ”Här håller kossorna öppet dygnet runt” är väll en av de senaste i kampen för öppna landskap, och vi bilister mins även klassikern ”Granskog?” och ”Mularnas Mångfald”.




I helgen ska det flotteras men Sveriges Metalfanatiker i Hultsfred. När Tobbe frågar är det självklart att man ställer upp. Så i morgon blir det till att leta fram killens gamla urtvättade hårdrockströjor och ta med radion till incheckningen där vi ska dela ut armband till världspressen.

And then the summer was gone.

Sommaren är kort – det mesta regnar bort…
Tänk så många klyschor mannen Ledin har lagt beslag på. Vem kan säga ”Inte ett moln” utan att i tanken snubbla vidare på ”så långt ögat kan nå”, eller låta bli att nynna fram orden ”det blir en dag på standen” när man hemma vid frukostbordet planerar dagens aktiviteter.

Det blev dock inte så många dagar på stranden. Det var ju den där veckan i tidiga juli, men sen drog molnen in över Svearike, och la sig som en fuktig matta över de södra delarna.

Semestern spenderades hos Jilsmos i Eskilstuna och i Bloms stuga vid den Värmländska Harfjorden. Regnade gjorde det mest hela tiden, vilket hade både positiva och negativa effekter. Jag har slutligen (nästan) kommit igenom ”Lasermannen” som jag började med i julas och jag har blivit en mästare på Sudoku. Har löst alla i alla tidningar på alla svårighetsnivåer.
Det negativa är väll att jag snart kommer gå som i en dimma genom hela vintern om jag inte får njuta av solhetta innan snön faller. Är ingen vän av kyla och regn direkt.
Ordstävet ”Borta bra med hemma bäst” känns ändå som det passar väl in. Känslan att krypa ner i soffan framför underhållningsanläggningen hemma är obetalbar. Även om hemmavistelse även innebär diskande, handlande, städande, matlagning, arbete för att inte tala om de tvättsäckar som vi släpat hem.. kommer behöva semester för att återhämta mig från hemkomsten..

Pratade med min favoritteleleverantör Glocalnet idag. Eller hur var det nu med det.
Fakturan som kom i juli var förståss fel. Den är alltid fel. Och så försöker de få oss att gå med på ”autogiro”. Ha! Ser jag korkad ut eller(jag må vara blond, men ändå)? 25 minuter i samtalskö och 15 minuter samtal resulterade dock i 550bagisar i avdrag. Prima timlön ändå. Väl tillbaka vid datorn byttes de slantarna mot julpyssel via Panduro. Försöker inbilla mig att det var värt det ändå.

Var och visade upp Plomsings avfärgade ändar igår. Via firma #1 skickades jag vidare till #2, som tyckte att jag skulle återkomma när #3 är hemma från semestern. Om ni inte heller uppskattar ett tvåfasetterat fordon så avråder jag er för att lämna bilen i händerna på Vimmerby Bilvård och Vimmerby Bilteknik.


Ska inte klaga på träningsvärk. Det är ju bara skryt har jag hört. Men aj aj..