På allmän begäran...

Har placerat mig på Vedbergskrokens uteplats och tydligen pågår det skolavslutning på andra sidan häcken. Det stör varken mig, eller min slaggande sambo som sover ruset av sig inne i huset.

Efter MOGET övervägande valde jag och sambon att pendla till Hultsfred detta år. Hyra ett rum för 3000kr eller slagga på någons golv kändes inte som ett alternativ. Enligt jämställdhetens lagar så innebär det att Fredrik får öla på torsdag och lördag och köra bil på fredagen. Förmodligen en mycket förståndig ide så ingen av oss längre pallar att hiva glaset tre dagar i sträck. Man blir ju så trött i armen..

Ikväll är alltså min kväll. Men efter att ha kollat igenom programmet så har jag tydligen prickat in en kväll med mycket bra på scenerna. En riktig miss alltså. Timo Rässänen, Sugarplum Fairy, Johnossi och självklart The Hives.


Igår (när det var min uppgift att vara körduglig) strosade jag runt ensam en del på campingen och mellan scenerna. Det kändes lika tryggt som i mitt vardagsrum. Ok. Visst är folk fulla, vinglar tvärs över stigen, sover mot ett plank m.m. men det är ingen hotfull stämning. Inget som skrämmer min trotts allt rätt hariga person. (det enda skrämmande var polisernas hästar som var minst 185cm i manken, inte direkt ridskolestandard…gooddammit!)

Mitt enda besök på Västervik under visfestivalen framkallar dock inte samma minnen. Fulla, otrevliga herrar och damer runt 50 fick mig att hålla god uppsikt åt alla håll, och snabbt återvända till lugnare områden. Jag tror inte att det bara är en generationsfråga.

Han sover än..
Undrar om det finns någon klar gubbe i landet.
Undrar om Terran och co fick tag på någon taxt igår…

"Entreprenörskap i all ära - men vad är det för fel på vanliga jobb?"

Det var härligt att vara tillbaka i Huffre igår. Och dagen startade fantastiskt. Min fantastiska vän och utmanare”Astrid Lindgrenshembygd”-Jytte anordnade en konferens tillsammans med Rektorsakademi-Fredrik där frågan. ”Entreprenörskap i all ära, men hur gör vi vanliga jobb attraktiva?” Frågan är formulerad av forskaren Peter Waara som även tittat på ungas syn på framtiden på landsbygden. Alltså en guru i mina kretsar.

Per Dahlbeck från lärarutbildningen på Malmö Högskola pratade om problemet som nya lärare ställs inför, där den dialogbaserade och formativa utbildningsmetoden som de lärt sig inte passar in på auktoritärt/traditionellt skolade elever.

Uppmaningar från läraren om ”skriv det ni tänker på när ni hör ordet kärlek, hur känner nu, vilka färger ser ni, vad händer?” bemöts av ”hur många sidor?”.
Om läraren då förklarar att mängden inte spelar roll, utann att det är innehållet som är det viktiga – kontrar eleven med ”så då behöver jag inte skriva något..”

Per Dahlbeck har märkt att det dröjer inte många år innan dessa lärare har trillat in i den traditionella rollen och med en suck svarar – minst ett A4.


Jag hade även förmånen att få lyssna till Mats Trondman för första gången. Under 90 minuter lyfte han fram sin forskning på ett sätt som vara beblandat med mycket humor. Från att den unga människan har strävat efter att bli något – så strävar dagens unga efter att bli någon. Man ÄR inte längre sitt yrke, utan det går mer mot att man ”jobbar som”…

En annan mycket relevant sak är den förlängda tonårstiden, och glappet mellan barn och tonåring. Att bli ”vuxen” är inte lockande. Sjävl kom jag på mig själv, då jag för några månader sedan gjorde ett ”din egentliga ålders”-test på facebook. Genom att svara på en massa frågor om hur jag bodde, vad jag föredrog för mat, hur ofta jag dricker öl och vilken typ av anställningsform jag har så beräknades min ålder.

Jag blev 39,5år. Det första jag gjorde var att radera applikationen från min sida. Inte fan vill jag verka vara 40. Även om jag trivs alldeles utmärkt med mitt jobb, mitt hus, min bil och min smak för mild cognac och rökig whisky.


Peter Waara så slutligen hade sammanfattat en hel hög med svar på den ovanstående frågan. En trendlinje verkade vara att det behövs bra förebilder som visar upp de yrken som inte går ut på att synas i tv eller höras i radio.
Hur vuxna pratar om dessa yrken spelar större roll än vad man kan tro. Många vuxna pratar om ” det är lovvärda personer som arbetar inom vården, det är ett viktigt och bra jobb”. Samtidigt som de säger till sina egna barn ” du ska ju plugga vidare och bli något inom juridik/media/utveckling”

Sverige behöver inte en befolkning där 50% har 120 högskolepoäng. Istället behövs folk som trivs på sitt jobb och som inte är rädda för att skola om sig om motsatsen visar sig. Vi behöver även arbeten som låter sina anställda vara entreprenöriella på arbetsplatsen.

En fantastisk bra dag. Jag har ett fantastiskt bra jobb…