I helvete heller att jag tittar på TV!

Aldrig någonsin har jag känt så mycket för att tömma kontot och dra söder ut. För att se på fotboll. Min längtan till sydligare bredgrader brukar vara hundraprocentigt inriktade på att komma bort från kyla en stund för att återvända solsvedd och med sand i bagaget.

Men nu är det förbannat nära att jag ringer kvälsisarna, sätter mig på ett plan till Saudiarabien, ställer mig utanför arenan och skriker ut min rätt att stötta vårt svenska landslag.

Jag vet att man inte kan ändra tusenåriga traditioner på en dag, men vi ska in missa detta tillfälle att visa hur starkt vi känner för jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Roland kväker ur sig att ”Vi har en tendens att underskatta allt som inte är Sverige. Det finns fantastiskt många saker i det här samhället som vi borde lära oss av. Vi tror hela tiden att lever man inte på ett svenskt sätt, så är det fel.”

Man undrar ju vad det är för ”underbara” saker han syftar på. Är det kanske det ”fantastiska” i att kvinnfolk inte får köra bil, eller kanske det ”gudomliga” med dödsstraff? Är kanske det ”underbara” med Saudiarabien att politiska partier är inte tillåtna och inte heller fackföreningar eller någon form av oppositionsgrupper. Demonstrationer är ju också olagliga, något som 250 kvinnor fick bittert känna på 2003, då de ”fått för sig” att kvinnor borde ha inflytande i landets styrning. Tonåringar som uppträder omoraliskt döms ofta till spöstraff som direkt utförs på offentlig plats (vi ska vara glada över att det inte är tre kronor som ska åka).

Fast då kvinnor inte får arbeta utan tillstånd från übermännen, så kan hon ju ändå inte betala sin biljett till matchen, och då kanske det egentligen inte spelar någon roll att Hon inte får gå.

Att jämföra ett land med spöstraff, dödsstraff och ingen rösträtt för kvinnor, med att han som”55 plus:are” inte kommer in på krogen i Sverige är att ironisera kampen för ett rättvist samhälle.

Nä.. kanske dags att kliva ur rollen som attackflata och vänta på pudeln…


Bonus!
Vår svenska assisterande förbundskapten lyckades även att insinuera att han tycker att Saudierna har rätt
fråga :Det tillåts inte kvinnor på matcharenan, hur ser du på det?
- (skratt) Vad ska jag göra åt det? Hur jag ser på det spelar ingen roll. Sådana är reglerna här. Det har jag inga synpunkter på.
Är det bra?
- Nja, om det är bra eller dåligt vet jag inte. Sådana är reglerna, nu är vi här, då får vi acceptera dem.

Att män är viktigare än kvinnor.
Fråga. Du är assisterande förbundskapten, tycker du att det var klokt av förbundsledningen att välja Saudiarabien?
- Det tycker jag var jätteklokt. Vi kan åka till andra ställen där man behandlar män annorlunda. Jag har inga synpunkter på att vi är här. Så här har man levt och verkat här i 5 000 år.
Man kan undvika det"
- Man kan undvika Sverige också. Man pratar om att det är avrättningar här. Det är det i Sverige också där folk blir skjutna på öppen gata. Det kvittar vad jag säger, nu är det så här. Jag kan tycka både det ena och det andra, men så här har det varit i 5 000 år och inget jag kan ändra på. Jag har levt i de här trakterna i sju år och lärt mig mycket av det. Och kommer de till oss lär de sig en del av oss. Och om kvinnorna vill se matchen kan de göra det på tv.


intervjuen är olagligt stulen från www.aftonbladet.se

Rapport från sjukstugan..

Nu får det fanemej vara nog.

Jag tog ett abrupt brake i allt skrivande i oktober. Kände att det enda jag fick ur mig handlade om den där förbannade hostan som jag dragits med sen plusforumet på Tjörn. Starka västvindar, salt vatten och skaldjur gav mig en hosta som i månader hållt mig borta från tortyrkammaren (gymmet) och gett doktorerna på bygden huvudbry.

I början lät jag som värsta lungcancersjuka kedjerökande 55åringen, nu känner jag mig som en långtidssjuk samhällsbörda varje gång jag lyfter luren för att ringa Gamleby vårdcentral och bestrida deras återkommande friskförklaring av mig. Återkommande förkylningar får mina kollegor att propsa på ett liv som karnivor.

Nej, jag är inte stressad, men jag blir stressad av att vara sjuk. Det bara pirrar i kroppen på mig på samma sätt som det var innan jag startade att släpa vikter på Hagaberget. Jag vill inte vara trött, förkyld och hostig längre.. det är inte jag och det klär mig inte att hela tiden behöva åma mig för kyla, trasslig mage, huvudvärk, yrsel..

Kanske är det dags att emigrera.. Caribien har jag hört ska vara fint så här års.. och även årets resterande 11 månader.. Vore det inte för fredde, jobbet, vännerna, familjen, den svenska sommaren (när solen verkligen skiner), knäckebröd och saltlakrits så …

"Jag skulle...

...hugga av mig min ena arm för att se ut som dig Natacha. Du är bäst i Sverige!"
sagt av förvirrad tonåring på "Sandra" i Kalmar.

Två balonger har inte samma greppförmåg som en hand. Jag skulle aldrig byta..