mödomshinnan, drömmen som sprack.

Hörde just ett av de mest intressanta inläggen någonsin på Ring P1 idag (ja, pretto Freddes radioval har smittat av sig) Mödomshinnan är en bluff, en social konstruktion för att pressa unga kvinnor till celibat innan äktenskapet. Studien har tagits fram av två doktorerande barnmorskor från Luleå som hävdar att de aldrig har sett en mödomshinna.

Vad innebär nu detta? Inom vissa religioner har blod på lakanet varit tecknet på att "bilen" varit okörd vid leverans, likt klicket på syltburken, och den lilla plastflärpen på den bärbara batteriradion. Inget blod på lakanet = syndig flicka = köpet hävs = bilen till skrot eller reapris. Om nu det ägaren provkört bilen innan köpet händer de att de iscensätter ett "klick" och ha med sig en påse med tuppblod istället, eller så får flickan knalla iväg till farbror doktorn som sätter på en ny tape över batteriet.

Om det nu inte finns något som kan kallas mödomshinna, utan att blodet bara är en reaktion på att slemhinnorna blir irriterade av förarens omilda (ovana) körstil, ja hur ändras då vårt förhållande till själva oskulden. När det inte finns någon fysiskt som skiljer en oskuld från en annan, då är det ju bara en social konstruktion för att kontrollera unga tjejer. "Storebror ser dig"

Hon som ringde in sa att hon väntat på att nyheten skulle hamna på löpsedlarna. Detta är jättestort! Men hon tyckte att detta var ett tecken på att vi inte är så sexuellt frigjorda i Sverige som vi vill påskina. Eller kanske är det så att hetsjakten på islam just nu har ett helt annat fokus.
Man kan ju hoppas att detta är sant. Kolla gärna in vad expressen skriver..

Gotland, ett sånt paradis.

Inte visste jag att Grekland bara låg på andra sidan vattnet. Att en italiensk bakgata gick att finna mitt i Östersjön. Och att Ringmuren inehåller två i:n. "Ringmiuuren"
Inte viste jag att det fanns en sådan lustgård i Sverige. Men inte en chans att jag åker hit en vinter.. Brrrr…

Har inte än återhämtat mig från intrycken. detta förlovat land måste jag återvända till, igen, och igen, och igen.
Kanske ska jag då inte tvinga varje gotlänning som jag möter (men det var inte många, majoriteten av folket kom från Stockholm) att säga "rauk" och "ringmiuur". Förlåt Gotland. Men det var inte så att vi försökte göra oss roliga på er bekostnad, men jag är fruktansvärt svag för dialekter. Rikssvenskan är så tråkig. Ingen karaktär, inga fördomar, ingen känsla. Nej tacka vet jag Skånskan, Dalmålet, Gotländskan, Östgötskan, norrländskan och förståss, Värmlänningen. Målet med resan var spionera lite på vad de där människorna i ungdomsnätverket håller på med, och vad planerna för framtiden var. Och wooops så satt jag med i ansökningsgruppen för fas två och min gestaltade objektivitet försvann. Like that!Träffen var mycket givande, och jag kände mig verkligen inspirerad i mitt arbete och taggad. Vi kan göra underverk! Tankar på framtida regiongränsöverskridande projekt inom ungdomsnätverket började växa, och jag hoppas att kunna fortsätta tankeprocessen i brassestolen nere på Hammarsbadet.

Men jag ska inte försöka inbilla någon att vi var helt och hållet seriösa hela resan igenom. På vägen ut till världens största Rauk – Jungfrun - halkade jag och Jytte runt på lite svinahala stenar, för att sen klättra upp barfota för en klipphäll, och väl på toppen upptäcka att det fanns en perfekt promenadstig till platsen – som alla andra varit smarta nog att ta. Väl där upptäckte vi även att hon är vackrast på håll. dubbelbingo. Och inte fick jag se nått Gutefår heller.

Resan råkade ju även sammanfalla med politikerveckan, men så många politiker kan jag inte påstå att jag såg till. Almedalen är en plats för uppknutna lobbyister och opinionsmakare. Jag tillhörde den senare av de två. ”Låt landsbygden leva” och ”heja EU” skulle nog våran paroll varit (om vi haft någon).

Hemresan var som alltid glädjefattig. Inte bara beroende på att jag var trött och grinig. Inte heller för att magen gapade tom (mer regel är undantag) och för att mina inspirationskällor snart skulle försvinna ifrån mig.Östersjön är en öken.
Ute till havs låg bruna hinnor på vattenytan. Bruna hinnor av alger som blommar mer och mer för varje år bara för att vi människor släpper ut mer och mer gödning på våra åkrar för att våra kossor ska bli fetare och fetare. Undrar där det kommer finnas två ”döda hav” på världskartan.

Gotland – until we meet again - *SMACK*