Rapport från sjukstugan..

Nu får det fanemej vara nog.

Jag tog ett abrupt brake i allt skrivande i oktober. Kände att det enda jag fick ur mig handlade om den där förbannade hostan som jag dragits med sen plusforumet på Tjörn. Starka västvindar, salt vatten och skaldjur gav mig en hosta som i månader hållt mig borta från tortyrkammaren (gymmet) och gett doktorerna på bygden huvudbry.

I början lät jag som värsta lungcancersjuka kedjerökande 55åringen, nu känner jag mig som en långtidssjuk samhällsbörda varje gång jag lyfter luren för att ringa Gamleby vårdcentral och bestrida deras återkommande friskförklaring av mig. Återkommande förkylningar får mina kollegor att propsa på ett liv som karnivor.

Nej, jag är inte stressad, men jag blir stressad av att vara sjuk. Det bara pirrar i kroppen på mig på samma sätt som det var innan jag startade att släpa vikter på Hagaberget. Jag vill inte vara trött, förkyld och hostig längre.. det är inte jag och det klär mig inte att hela tiden behöva åma mig för kyla, trasslig mage, huvudvärk, yrsel..

Kanske är det dags att emigrera.. Caribien har jag hört ska vara fint så här års.. och även årets resterande 11 månader.. Vore det inte för fredde, jobbet, vännerna, familjen, den svenska sommaren (när solen verkligen skiner), knäckebröd och saltlakrits så …