Tack för att jag får vara vuxen.

Konstiga saker man utsätter sig för i jobbet. Förra veckan reste jag till två av områdets stora gymnasieskolor och försökte kränga möjligheten att om 20 000pix till sin ide.

Hade inte tittat så noga i kalendern, och det var väll därför som jag halvvägs kom på att det nog inte skulle vara en vanlig dag på skolan. Det var ju ”Valentines Day”. Mest bullshit egentligen tycker jag nog, och en möjlighet för chokladfabrikanter, nalletillverkare och blomsterbud att håva in lite extra, även om jag djupt uppskattar de blekrosa tulpanerna från Bolmman.

Well, när jag stod där i korridoren och försökte skapa uppmärksamhet kring mig själv, min tröja, och min storbildspowerpoint på väggen så gjorde jag följande iakttagelser.
1. Alla var förbannat stressade. Folk passerade mig i en hastighet som jag endast har när jag håller på att missa bussen, eller försöker ta mig runt elljusspåret.
2. Korridoren är en Catwalk. (Det kan visserligen förklara det höga tempot.) Aldrig har jag sett så många uppklädda personer på samma plats. Det som gäller nu för oss females är tydligen många halsband, höga stövlar, tighta jeans och tröjor, breda skärp med stora spännen, och mycket, mycket smink. För killarna är det märkeshoods, märkes t-shirts och märkerskor. Bör även toppas med märkeskeps. Så nu vet ja..
3. Handikappade bör undvikas. Hemskt? Jag såg verkligen hur folk slog tre meters lovar runt eleverna från särskolan, (och de har verkligen koll på vilka dom är också, då det inte alltid syntes på dom att dom hade ett handikapp). Det verkar även finnas en tremetersgräns i Cafeteriakön om det står en handikappad före. Smakligt…
4. Håll koll på din rang. I korridoren möts både de som av någon märklig allsmäktig ande utsetts till de populära, och de som av samma konstiga självklarhet blivit skolans ”loosers”. Sen finns det förstås en relativt stor grå massa där i mitten, där majoriteten hamnar, och där de flesta försöker sträva uppåt. Om man tillhör någon av ytterligheterna så verkar det vara viktigt att inte mötas. Detta löser sig självt eftersom att de som tillhör det lägsta kastet, helt enkelt kastar sig undan när skolans primmadonnor kommer framrusandes i högklackade stövlar (något som förmodligen är det smartaste då det ser på de flesta i sin omgivning med en blick som ser ut att gå rakt igenom de flesta andra)
5. Konkurrens är inte tillåtet. Rektorn kom och medlade mellan Elevrådet och UF-företaget som båda sålde rosor, dom ena lite billigare än dom andra. Det fick man tydligen inte, och vipps!, så hade det motvilligt bildats en kartell på rosmarknaden. Är det så vi lär ut företagsamhet till framtidens ledare?

Så där stod jag, och fick plötsligt en enorm förståelse för min tid i systemet. Skolan är den viktigaste tiden i hela livet, för det är då som man lägger grunden för vem man ska vara tills man blir 107 och trillar av pinn. Och under den tiden, då man endast borde koncentrera sig på att forma sig själv, sina värderingar och kunskaper är man fullt upptagen med att välja läppglans, fixa håret och skaffa attityden som tar en igenom dagen.

Fy fan, vilket helvete de lever i. Varje dag. Hoppas att de snart växer ur skiten.