Med ljusets hastighet till historien

Alla har vi sett Klassfesten med Björn Kjellman, så när jag i lördags knallade iväg till statshotellet i Eskilstuna så var det med en innerlig önskan om att inte få uppleva den i verkligheten.

När 1997års version av 9c från Skiftinge träffades var det bara 8 som dök upp. Inte direkt överraskande med tanke på den mindre skojiga stämningen som vi drogs med de nio åren i grundskola. När jag tidigare samma dag såg på Internet vilka som anmält sig så var jag till och med tveksam till om jag fortfarande skulle gå. Tänk om det blir som filmen och att jag får för mig att ge igen för gammal cheddar?

Tack och lov så uteblev filmvisningen och allt blev bästa möjliga. Jag fick en känsla av att alla var ärligt intresserade av vad alla andra gjorde och inte som i filmen, intresserade av att berätta om det egna livets framgångar. Alla verkade lyckliga och nöjda med sig själva och sina liv. (Vilket kanske är en förutsättning för att du ska vilja gå på en klassfest?)

I ett samtal med en klasskamrat sa jag något om att ”vi hade ju inte så bra stämning i klassen”, han då tittade på mig helt oförstående. Det fick mig att under resan hem fundera på om det kanske var så att det egentligen var bra stämning i klassen, men att jag och några till inte fick ta del av den. Om jag hade frågat beteendevetaren på kursen i torsdags så hade han kanske till och med sagt att jag valde utanförskapet under grundskolan.

Jag fick i lördags en möjlighet att måla om den bild som jag hade av de gamla kamraterna. Det är obeskrivligt skönt att helt få släppa de negativa känslor som de nio åren lämnade efter sig och se vad tio år kan göra för skillnad.

- pip -

Även om det var spännande att träffa de som man tampats med i nio år så var kvällens absoluta höjdpunkt ändå mötet med Rasmus. Vi pratade länge om arbetsliv, familj, relationer och företagande. Han fick mig till och med att formulera en affärsplan för ”Lägg ut”. För Lottis hjärna (som då var under lätt påverkan) var planen kristallklar och fantastisk. För Rasmus var den obegriplig. Tack Jytte för att du fått mig att tänka så att andra häpnar.