Åtgärd eller Arbete.

I veckan presenterade S,VoMP sin ide om hur man ska hjälpa de personer under 25år som bara vill ha ett arbete, men som saknar de ”tre års erfarenhet” som efterfrågas i annonsen. Universalmedicinen de senaste åren har ju varit Åtgärder, och det är pillerburken som plockas fram även denna gång. En burk som innehåller 1000 piller. 1000piller till de runt mellan 63 000 och 140 000 unga arbetslösa som idag låter dagarna passera medan de tittar på tv hemma hos mamma.

Hur många är de egentligen? Dessa som Hans Karlsson, vår arbetsmarknadsminister, ska bota? Hasse sa just på Agenda att de var 63 000. Hans motståndare hävdar att de är över det dubbla, och nu på morgonen presenterade en utredning att det rörde sig om 33%, då säkert inräknat alla de i åtgärder och studenter som söker arbete. Känns som en mer relevant siffra.

Dessa plastjobb som pillerburken är fylld med är till för de unga som varit utan arbete i minst två är. Efter 14 dagar som heltidsarbetslös hade jag problem att komma upp på mornarna. Hur hade jag varit efter 730? Hur pigg hade jag vart på ytterligare en åtgärd efter två år hoppandes in och ut mellan praktikplatser och ”skaka tass-kurser”. Hur pigg hade jag varit på att göra ett jobb som egentligen inte efterfrågas. Vad hade det gjort för min arbetsmoral? Min känsla att vara en del av ett samhälle där jag gör skillnad och där jag behövs.

Det är deppigt sa mannen från Navigator på fryshuset. Nog fan är det deppigt att 10% -23% 33% av Sveriges unga står utanför arbetsmarknaden. Jag är övertygad om att vi inte kan bota sjukdomen med plastjobb. Det krävs en större strukturomvandling för att bli av med pesten som förstör självkänslan på framtidens ledare, forskare, lärare, utvecklare, företagare, ingenjörer. Vi har redan accepterat att vi nog aldrig kommer få det lika bra som våra föräldrar, men som det är nu så kan vi inte ens jobba för det.