Tillfälligt fast.

När vi valde att flytta till Västervik/Gamleby så kändes det mest som ett tillfälligt steg i någon riktning. Kanske mer ett steg ifrån något, än till något. Tillfälliga anställningar ökar ju inte möjligheten att känna sig rotad, utan ger en bara en tillfällig växtplats, likt en pelargon på plantskola, som snart kommer hamna i en ny kruka, bara om våren kommer och solen ler mot en igen.

Men just nu känner jag att jag håller på att växa fast. Skräckblandad förtjusning. Svenssonlivet trycker på, och motvilligt får jag väll acceptera tråkstämpeln som det innebär, något som inte blir lika svårt när man känner hur långsiktigheten i livet får en att andas långsammare…

Tjust är vackert, och vintern var inte så förbannat blåsig som jag trodde att den skulle vara.. och sommaren.. ja, sommaren vet jag ju att den är underbar…Kanske håller även Fredde på att växa fast i Kommunen som ligger i fel Län, dras med 25% ungdomsarbetslöshet, och där halva befolkningen ältar mantrat om den fantastiska dåtiden, istället för att acceptera och välkomna framtiden..

Äntligen tror jag att Västervik kan vara framtiden..