”Älskling har du sett mina nycklar?”

Småstressad och fullt påklädd, på väg ner för trappen för att sen stövla ut genom dörren och till jobbet blir jag ståendes stirrande på avsatsen i trappan. Var är mina nycklar? Helt övertygad om att jag lagt dom där igår, viste jag inte vart jag skulle börja leta men raffsade sedan runt i runt i hallen, handväskan, jackan, dataryggan och gårdagens jeans. Då slog det mig. Det som jag själv råkat göra några gånger, och som då resulterat i sura miner från min morgontrötte hälft när jag återvänt de 220stegen från jobbet för att återlämna stöldgodset. Kan det vara så att…

SMS från Lotti till Fredrik 08:08
”Har du mina nycklar?”

SMS från Fredrik till Lotti 08:10
”Ja. Sorry. Skit också. Du får lämna olåst…”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:13
”Jag kommer inte in på jobbet!”

SMS från Fredrik till Lotti 08:15
”Då får du komma till Connys kontor och hämta dem.”

SMS Från Lotti till Fredrik 08:17
”Men bilnyckeln!”

Mitt i detta (kl 08:10) ringde min praktikant Linnea och sa ”Jag är utanför jobbet, och har varit här sen 8:00! Var är du?”

Efter att ha grävt runt i en stapel av blomkrukor så hittade jag reservnycklarna till Plumsing, och jag och Linnea satte fart till kommuncentrumet. En minuts stopp utanför kommunhuset för att hämta nycklarna i receptionen, och sedan tillbaka till gamla byn. Fem mil och lite drygt en timma efter avslöjandet kunde vi sätta ner våra rumpor på kontoret.

Vad kan man lära sig av detta… Sprid riskerna? Dela upp min nyckelknippa på tre? (så jag har fler delar att hålla ordning på…?) Ha fler likadana nyckelknippor? (så jag inte märker att en försvinner) Eller skaffa mig en obscent stor nyckelring så vi inte kan ta fel?

och slutligen.. jag har svårt att bli arg (mer än på att F alltid blir det när jag gör något dyligt) utan småler åt att det tydligen inte bara jag som är förvirrad och tankspridd...