Så här skapar jag förståelse för landsbygdsproblem hos en storstadspolitiker?

När jag stod och hängde över ett staket för att lyssna på en variant av radioprogrammet ”på minuten” med tre ungdomsförbundsordförande ledd av David Batra där de skulle prata om ”därför blev min seglats till Almedalen ett fall för haverikommissionen” och ”därför vann jag in armbrytning över Göran Person” fick jag syn på ett par fd. partikollegor. Och efter att polletten trillat ner på andra sidan berättade jag att mitt arbete fått mig att ändra partifärg, något som bemöttes av en suspekt ansiktsrörelse.

Jag kände att det behövdes en förklaring. Så jag gav dem den som jag tycker är mest lättförståelig. Den om strandskyddet. Men jag såg på honom att han inte förstod.

För hur lätt är det att förstå behovet av ett lättat strandskydd när man bor i Sveriges näst största stad, längst en kust där husen likt myror i stacken kryper på varandra? Hur lätt är det då att förstå vad det är som händer på ostkustsidan av Sverige där skärgårdssamhällena är utflyttningsbygd, där det hela tiden stängs skolor, affärer, dagis och där kollektivtrafiken minskar eller helt och hållet försvinner?

För hur förklarar man för en som bor mitt i betongen och asfalten att det inte finns ekonomi i att bygga hus på landet utan sjöutsikt? Att det inte finns en bank i världen som vill låna ut 1,2 miljoner för att du ska kunna köpa en brädhög, som är 400 000 kr mindre värd i den förädlade formen som monterat hus?

Hur förklarar men för en västkustare hur mycket obebyggd kust det finns, hur lite det skulle påverka det naturliga friluftslivet, och samtidigt skapa ökat underlag till skolor, affärer och bussar och på så sätt öka möjligheterna för familjer at bo kvar? Det gäller bara att det görs på rätt sätt. På rätt sätt så att vanliga familjer få möjlighet att skapa en tillvaro längst kusten och inte bara som idag, då det krävs släktskap med rätt Persson.

Läste för ett tag sen att de flesta av MP:s väljare bor i storstadsregionerna. Och visst är det mysigt att två veckor om året kunna sitta ensam på en sten i tystnaden och ha fyra mil till närmsta minilivs. Men kan de tänka sig vad det innebär att varje morgon och kväll pulsa 20 minuter över isen, med kassarna i en pulka bakom sig? Kan de tänka sig att skjutsa barnen till en buss som kör 45 minuter varje morgon för att komma till skolan?

Allt grönt blev gult när jag insåg att det första partiet är för storstadsbor med romantiska lantisdrömmar och det andra partiet är för de som redan bor i den röda stugan.

För att trygga framtiden för skärgårdssamhällena måste vi kunna erbjuda attraktivt boende – strandnära boende. Då kommer underlaget till skolorna stärkas och samhällena överleva nästa besparingsattack av de lokala politikerna.

”Landsbygdslobbyisterna” hade tre seminarier under Almedalsveckan. Två hölls av LRF och ett av Leader+ och folkrörelserådet. Storstaden hade inga vad jag vet. Skillnaden är den att majoriteten av de som bestämmer är stadsbor – och har den där romantiserade bilden av de billiga röda stugorna med grusplan och rosenbuskar, mjölkpallar och badplatser som hindrar dem från att se hur deras förslag påverkar livet för oss som bor och verkar här 365.

Ni får bestämma om er trängselskatt, låt då oss få bestämma om våra stränder – så vi kan få den trängsel som vi behöver.

Efter ytterligare några grimaser och huvuden på sne, så gick jag. Ibland är det bara inte värt besväret. För saknas det kunskap om förhållanden är det svårt att se behoven.