Varför i helvete ger man sig in i politiken?

Hörde på tv att endast 3% av alla som sitter i kommunfullmäktige runt om i landet är under 25år, och att 40% av de yngre som blev invalda för 4år sedan har valt att hoppa av, många i samband med flytt för studier eller arbete, men även på grund av att de uttråkats av byråkratin och rävspelet. Och när nu körkortet visar att det är just denna minoritet som jag försöker bli en del av så undrar jag hur det kommer gå för mig. Kommer jag bli en av dom som måste flytta från stan, eller som tröttnar på segheten och den usla retoriska förmågan (hos andra).

Jag hoppas förstås inte det, och jag tror det inte heller. Jag är av ett rätt segt virke, och om jag bara någon gång ibland kan styra diskussionen, beslutet eller tankarna hos andra in på min väg så kan jag nog känna att det är värt det.

Samtidigt så känner jag att jag har något som jag vill dela med mig av. Jag är inte typen som i ensamhet vill sitta och fundera på hur det skulle kunna bli om.. jag vill vara med och påverka. Använda mig av min fallenhet att se saker från andra sidan (jag hejar alltid på den i underläge..), och min grymt analytiska förmåga. Jag vill skapa en bättre skola, fler utbildningsvägar, förenklade regler för företagare, drivhus för unga entreprenörer, att i så stor utsträckning som möjligt ge samma möjligheter för personer på landsbygden att känna trygghet och få service som stadsborna. Jag vill att alla ska känna och ta ansvar för miljön och utvecklingen i Östersjön. Jag vill bo i en region som arbetar aktivt med att ställa om från oljeberoendet. Och vem kan bättre än jag driva de frågorna som är viktig för mig?

Som ung sitter jag även på erfarenheter som många saknar, tyvärr oftast utan egen insikt. För hur många kan på självupplevd basis svara för hur det är att vara ung idag, hur det känns att under stor press stressa genom skoltiden för att sedan vara nyexad och titta ut på en fullproppad arbetsmarknad. Hur det är att hoppa mellan projektanställningar, företag och arbetsuppgifter, hur det känns att vara 30 – 70 – 100 – 50% arbetslös i olika omgångar utan rätt till A-kassa..

Jag står inte på självklar plats till kommunfullmäktige, så jag kommer inte att tillhöra just den ädla minoriteten, men jag kommer att arbeta för att jag inte ska passera obemärkt. Jag tror på min vision, en vision som jag vill leva i, och derför kommer att arbeta för att få uppleva.