Ett Almedalen fyllt av idioter
Redan förra året slogs jag över hur osvenskt Visby känns. De små slingriga gatorna, med stora uteserveringar, ruiner och mängder av rosor ger mig en känsla av att vara vid Medelhavet. Det känns nästan konstigt att alla skyltarna står på svenska, och att man utan problem kan kommunicera med barpersonalen.
Politikerveckan i Almedalen beskrivs ofta som ett riktigt spektakel, eller politikens Hultsfred, men vad som slog mig var frånvaron av de etablerade partierna. De hade varsin dag nere i parken, men ballonger, dålig retorik och utdelning av propagandablad, för att sedan försvinna från hela arenan.
Det sorgliga är att det gör att det enda man minns från promenaderna längs gatorna är Nisse Lundgrens malande, kvinnor i vit-rosa kläder med Fi-flyers och unga borttappade småkillar i armékläder, svarta kepor och ND-propaganda.
Det enda positiva är att Nationaldemorkratsidioterna och Sverigedemokratsfånarna inte är tillräckligt smarta för att driva en valkampanj, trots att de etablerade partierna visat ett antal gånger att det inte behövs särskilt stor hjärna.
De pratar om att deras gelikar i Danmark och Holland lyckats bra i valen och att det är ett bevis för att det finns allierade ute i de rödvita stugorna. Skillnaden är bara den att de främlingsfientliga partierna som lyckats är de som lyckats skapa en fasad med kostymer som inte direkt upprör.
För tio unga rakade killar (jupp, det var 20 killar och en tjej på ND:s rasistmanifestation) uppställda i givakt på rad med fanor och tomt stirrande blick lämnar kvar en obehaglig känsla i magen. Hjärntvättade maler de på om att det är dags att stoppa ”förfallet, brottsligheten och det mångkulturella samhället”. Lösningen, sa en talare som själv erkände att han var född i Prag, var att skicka tillbaka alla till ursprungslandet. Om det nu är så som Sverige ska lösa alla sina problem – varför är då han fortfarande kvar här? Jag är övertygad om att det skulle bli en lite, lite bättre plats utan honom.
Mest synd tyckte jag nog om de stackars 15-tal poliserna som var tvungna att övervaka och beskydda denna patetiska skara. Dag efter dag.
Jag funderade på hur man bäst bemöter skiten och efter att fräst ”jävla idioter”, ”dra åt helvete” så avslutade jag veckan med ett asgarv och ”du måste skämta” när de försökte trycka en flyer i handen på mig. Först då blev den 17-åriga killen lite spak...
Det är underbart med yttrandefrihet, men som kvinnan från ”ring P1” sa: ”den kan vara lite jobbig ibland...".
Anledningen för ND+SD att åka till Almedalen var inte att skaffa nya sympatisörer, utan för att synas, uppröra och vara säkra på att komma med i Aktuellts kvällssändning. Men kanske även för att det är så nära Rivieran de kan komma utan att lämna sitt älskade Sverige…
Etiketter: politik
1 kommentarer:
Skrattbehandlingen är faktiskt den bästa. Synd att du inte berättade om den förrän vi var på väg hem från Visby...
10:14
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida