Inte alls som tiden...

Det finns vissa saker som jag saknar med mitt forna liv på RockCity. Som när jag gick in till Stefan i biblioteket, tog en kaffe och passade på att snacka lite skit med Dansken som satt där och spelade online-poker. Lyssna på någon ny låt som slöve laddat ner.
Eller när jag efter lunch gick bort till Skrikhult - för att återigen deklarera att jag avskydde musiken som de spelade. Olof satte alltid på något nytt "hemskt" som jag kunde "rasa" mot. Promenaderna till restaurangen, för att slänga käft med Snygg-Tryggve. ;)
Eller alla dom gångerna då jag gått bort till Åsa eller Hanna för att beklaga mig, eller bara för att jag kännt för att släppa jobbet för en stund. Och förstås - sist men inte oviktigast - Jyttes fyrkant, en plats att gå till när jag behövde inspiration och motivation. Lite saknar jag även de långa promenaderna i gatan, då man varit på jakt efter någon som verkar ha försvunnit från husets yta.

Kanske är det själv promenaderna som jag saknar?

Jag har kanske 200 steg till jobbet. På ett avstånd som är kortare än från gatan-baren till metropolrestaurangen, har jag tre prima krogar att välja på vid lunchtid. Som från Anna Lena till toaletterna ligger den närmsta - eller, det är nog kortare ändå.
Mina promenader till kafeautomaten där, har ersats med en 12 steg till vattenkranen.
Jag skulle inte vara förvånad om jag går mindre än 1000 steg på en dag. Skrämmande.
Benen pirrar och rycker, och jag börjar alvarligt fundera på om jag inte måste börja träna på gym. Skrämmande.
Jag tar konstiga Vanhedensteg när jag väl reser mig från stolen, för att lixom släppa ut lite extra energi. Det är skrämmande!

Får ta och hitta något sätt att ersätta promenaderna.
Det andra blir svårt.